Antibiotikakur nr 2

Jaha, då var vi där igen... Som jag berättat tidigare blev jag ordentligt sjuk efter Lovisedalsritten i slutet av april. Jag fick gå på antibiotika i över en vecka och hade 40 graders feber i flera dagar. Det var snabba ryck för att komma tillbaka på benen igen, eftersom jag drygt 1,5 vecka efter att jag insjuknat skulle rida 120 km på Göingeritten, i Skåne.

Jag kände mig bättre efter att ha tagit medicinen men hade en fortsatt ihållande hosta, vilken jag hade flera veckor innan Lovisedalsritten. Både jag och min läkare trodde att hostan berodde på astmabesvär eller en tillfällig infektion och jag reflekterade inte så mycket över den. Jag har varit på många läkarbesök de senaste månaderna eftersom jag dels haft problem med mina järn- och blodvärden, dels eftersom jag har en nedsatt lungkapacitet (det uppmärksammades när jag gjorde en hälsokoll under början av året). Jag har under en tid fått prova att gå på astmamedicin och har upplevt att det ger effekt och gör mig piggare.

I dag var jag på återbesök för att följa upp hur det fungerat sedan jag fick astmamedicin. Jag berättade för läkaren att mitt största problem just nu är att jag fortfarande hostar och att hostan har suttit i under 2 månaders tid, trots hostmedicin och penicillinbehandling. Jag fick ta nya blodprover för att se hur det står till med mig och då konstaterades att jag har streptokocker i halsen, precis som jag hade efter Lovisedalsritten. Läkaren (och jag) tyckte det var märkligt att streptokockerna inte försvunnit efter min första kur på antibiotika. Jag fick en ny kur utskriven som ska kombineras med Cocillana (som innehåller morfin och gör mig helt mossig i huvudet). Oväntat! Vilken tur att jag har en bra läkare som tar minsta grej på allvar. 

Jag har alltså ridit 100 km på Göingeritten och 120 km i Norge, utöver det har jag tränat mycket hemma både till häst och på gymmet. Visst har jag hostat och känt mig väldigt trött och seg en längre period, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag fortfarande var sjuk. Eftersom jag haft liknande problem i och med min järnbrist tänkte jag att det var anledningen till tröttheten. Nu är det bara att ge med sig så mycket man kan för att lyckas bli frisk igen... Att vara stark har sin för- och nackdelar, uppenbarligen. 

P.S: Jag är väl medveten om att det inte är bra att rida tiotals mil med en infektino i kroppen. Att träna och hålla igång som jag gjort är naturligtvis inget hälsosamt och bra sätt att bete sig på när man är sjuk. Jag har haft tur som inte blivit mer påverkad än jag redan är, man kan bli riktigt dålig av att inte vila när kroppen är nedsatt. 

/ Josefin 

27 May 2016