I söndags - 5 oktober - gick Gästrikeritten av stapeln. Jag, pappa Henrik, Alice och hennes mamma Monica lastade Lady och åkte mot Torsåker, Hofors, kl 4 på söndagsmorgonen. Det var med andra ord en mycket tidig morgon och en lååång dag - så här i efterhand räknade jag ut att jag var vaken 20 h av söndagen. Inte illa!
Häst: Milady
Ryttare: Alice Ljungqvist
Klass: T80 km
Lady har aldrig åkt så långt för att tävla i distans så det var en ny upplevelse för henne att komma fram till tävlingsplatsen. Trots detta skötte hon sig bra och höll sig lugn under förbesiktningen och i viloområdet, hon hade till och med ro att stå och äta innan det var dags för start.
Eftersom det var Ladys debut på 80 km hade vi sagt att hon inte skulle gå för snabbt, att Alice skulle hålla sig till sitt tempo även om de andra hästarna gick snabbt (det var DM i samma klass som Alice red, därav red de flesta på ganska ordentligt). Eftersom Lady är relativt orutinerad i tävlingssammanhang än så länge var målsättningen att hon och Alice inte skulle hamna alltför långt bakom de andra, eftersom vi inte visste hur Lady skulle bete sig ensam ute på banan. Under nästan hela första slingan hade Alice och Lady kontakt med några andra i samma klass, men på grund av en felridning framåt slutet av slingan hamnade de efter och blev därmed ensamma.
Lady pulsade ner bra och skötte sig fint i första veterinärbesiktningen och hade inga anmärkningar. Tyvärr hade felridningen resulterat i att hon och Alice skulle hamna nästan 10 min efter ekipaget som låg närmast i deras klass, ett försprång som troligen skulle bli svårt att rida ikapp.
Ute på slingan
Väl ute på andra slingan tyckte Lady inte alls att det var roligt att springa själv, utan hästsällskap. Alice fick kämpa mycket för att få henne att förstå att hon skulle framåt trots att hon var ensam, och det blev en mycket lång slinga att ta sig igenom. Att komma ikapp någon var bara att glömma bort eftersom hastigheten på den här slingan varit så långsam. Alice höll modet uppe och kämpade på mot en mycket envis Lady. Det visade sig att envisheten lönade sig och Alice och Lady tog sig in till tävlingsområdet igen, efter mycket om och men (all cred till Alice som inte gav upp utan fortsatte kämpa på!).
Ute på slingan
In till tävlingsområdet igen
Det gick bra att pulsa ner Lady även efter den här slingan. Jag kollade nervöst på (som alltid) när Alice och min pappa besiktade henne efter slingan. När de skulle trava ville hon först inte springa, så Alice fick börja om några gånger. Till slut fick hon igång Lady och jag tyckte det såg fint ut. Men efter upptravningen stod veterinärerna och pratade med varandra, sedan fick de springa upp igen.
Tyvärr tog deras tävling slut där, då veterinärerna tyckte att Lady markerade i fram (något som jag inte alls kunde se, så det var förmodligen ingen stor hälta). Så vitt jag vet är Lady fräsch igen nu, hon fick nog bara en tillfällig hälta under tävlingen. Surt, men ändå skönt att det inte verkar som att det var något större fel på henne.
Veterinärbesiktning efter andra slingan
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
