När jag får hem en ny häst lär jag alltid känna den från marken innan jag sitter upp. Faktum är att jag vid några hästköp inte provridit hästen innan jag tagit hem den, eftersom jag vill testa ledarskapet och lära känna hästens personlighet från marken först. Jag upplever att en del hästar är lika på marken som på ryggen, medan en del visar helt andra sidor beroende på vad man gör med dem.
Några av hästarna jag har hemma är världens "snällaste" och mest okomplicerade att rida - så länge man inte ställer krav på dem. När kraven ställs kommer deras rätta jag fram, vilket ofta innebär trots och protester i form av stegring eller liknande - inte okej! Om ledarskapet är befäst från marken och hästen trots det gör motstånd vid ridning upplever jag att det finns andra bakomliggande saker som gör att hästens motstånd väcks från ryggen, t.ex något trauma som hänt i samband med ridning eller helt enkelt fula knep som blivit betingade tidigare när hästen kommit undan med dem.
I går påbörjade jag inridning av familjens 5-åriga travhäst TopOver, som - trots daglig hantering av andra delägaren - inte alls vet hur han ska bete sig. Han blir alltid bra omhändertagen men eftersom han inte får "hästsignaler" (horsemanship) från människan förstår han inte hur han ska bete sig. Han har inte fått lära sig att det är människan som är ledare över honom och har i och med detta utvecklat en stor osäkerhet som gör sig påmind så fort han utsätts för något han inte är van vid. Att han är ursnäll att köra hemma i träning vill jag påstå beror på att han helt enkelt bara gör som han alltid brukar, ett invant beteende för hur han ska bete sig. Jag märkte direkt när jag började jobba med honom att det inte finns något ont i honom utan att han enbart är osäker och otrygg. Han behöver en fast punkt och i det här fallet är det jag som är den.
I går gick det till att börja med knappt att träna honom i lina runt mig utan att han for runt som en galning, i dag gick det desto bättre. Han överreagerade vid några tillfällen men lugnade snabbt ner sig och började lyssna på mina signaler utan att fly.
En överreaktion kom när jag tränade på att röra mig vid sidan av honom och ta upp benet mot stigbygeln, han for runt, runt, runt och jag gick lugnt efter tills han stannade, då fick han sitt beröm i form av att jag klappade och slutade med det han ansåg vara "obehagligt". Jag hade förväntat mig att det skulle dröja innan jag kunde börja vänja honom vid min kroppsvikt över hans rygg, jag insåg i dag att jag hade fel om det. Efter en kort stunds tränande med stigbygelvänjning kunde jag hänga på honom från båda sidorna helt utan drama.
Lättlärt, vänlig och arbetsvillig häst som bara behöver tid och en fast hand. Att jobba med hästen från marken är roligt, effektivt och nödvänidgt!
Flykt från det "läskiga"
Flykt från det "läskiga"
Lugn med uppmärksamheten vänd mot mig
P.S: I vanliga fall använder jag repgrimma och tillhörande lina men den låg i hemmastallet vid dagens träning. Man tager vad man haver (i det här fallet grimma och en del av en travtöm).
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
