Jag kommer inte ihåg senaste dagen som passerade utan att det regnade. På något sätt har man givit upp och fått tunnelseende, man bara klär på sig regnkläderna och sticker ut. Min pappa brukar säga att det känns som att man lever i ett akvarium och det är precis så det känns omvartannat.
Det är bara att kämpa på i leran och vätan, även om motivationen tryter då och då. Jag tycker det värsta med det här vädret är att det aldrig blir riktigt ljust. Det är konstant grått utomhus och jag tycker det är ett jobbigt, inte minst för ögonen. Dessutom misstänker jag att de saknade soltimmarna har givit mig (och säkert många andra) diverse brister i kroppen. Jag har börjat äta D-vitamintillskott eftersom jag är rätt säker på att jag har brist på det, känner mig trött större delen av dagarna och det försvårar allt man behöver göra.
Många regniga dagar är man mest sugen på att koka en kopp te, krypa ner i soffan och starta en bra film. Men icke! You gotta do what you gotta do. Just nu vill jag bara sova. Ska vila en stund, sen ska jag ta mig ut i stallet för att fixa klart allt som ska göras innan det blir jobb i natt.
För övrigt är hästarna också skapligt trötta på det här vädret.
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
