När allt bara är kaos

När man lever som jag gör måste man planera och vara strukturerad - dessa två komponenter är mina signum. Jag planerar alla mina dagar, inte så pass att jag vet in i minsta detalj vad jag ska göra, men till den grad att jag har koll på jobbtider, vilka hästar som ska ridas och när, vilka som kommer och rider med mig och deras ridtider, om något annat händer m.m. Jag är väldigt bra på att planera och även i dag var dagen bra inplanerad;

  • Jag skulle sluta mitt nattpass och komma hem runt kl 10 på morgonen
  • Byta om och hinna börja mocka innan Nicole kom för att rida 10:30
  • Rida Chaman och Zohar 24 km tillsammans med Nicole
  • Komma hem med hästarna strax efter 12:30, fixa klart dem och möta upp Ylva (som kom med buss 12:30)
  • Äta något snabbt och sedan ge Ylva en dressyrlektion på Euforian

Detta var inte hur det gick till.

När jag kom hem från jobbet kl 10 möttes jag av en stor lastbil som backat in på vår uppfart. Det visade sig att chauffören skulle lasta av 1 ton Primero TOTAL-foder precis just då (inte på tisdag, så som det var planerat). Eftersom vår uppfart är väldigt liten och det är många bilar som ska få plats spelade det roll var chauffören lastade av pallen med foder.

Jag fick springa in i huset, hämta bilnycklarna till en av de parkerade bilarna för att flytta den ur vägen för lastbilen. När jag vrider om nyckeln i låset på förardörren hör jag att bilen låser upp, men det går fortfarande inte att öppna dörren. Jag testar att vrida åt andra hållet men samma sak händer. Efter att ha testat detta x antal gånger säger jag till lastbilschauffören att han får ställa pallen någon annanstans för att "jag kan inte låsa upp bilen". Han börjar backa och jag får snilleblixten att "det kanske går att öppna en bakdörr". Jo då, visst gick det att öppna en av bakdörrarna. Jag fick stanna upp chauffören och sedan klättra in genom baksätet i bilen... Jag misstänker att stackars chauffören tyckte att jag var minst sagt omständig och förvirrad.

Efter mycket om och men stod pallen med foder på ett hyfsat bra ställe och chauffören begav sig därifrån. Han hann inte mer än åka förrän Nicole svängde upp med bilen på vår uppfart. Jag hälsade snabbt på henne och skyndade mig sedan in för att byta om till ridkläder - hej och hå! 

In med Chaman och Zohar, göra i ordning dem och rida iväg. Det blev en tur på ca 24 km och båda hästarna såg mycket fina ut. Båda var pigga och glada hela vägen, de två bästisarna var extra nöjda över att få gå på tur i sällskap med varandra! 3 km hemifrån trampade Chaman av sig sömmarna på insidan av sin ena baksko. Skon satt kvar på sned och vi tvingades skritta hem den resterande biten. Jag hörde av mig till Ylva och berättade vad hon kunde göra i stallet medan hon väntade på oss. 

/img_3749.jpg

Jag och Nicole kom tillbaka till stallet runt 12:45, vi fixade klart hästarna innan Nicole åkte hemåt. Ylva hade gjort klart Euforian under tiden hon väntade på oss och vi gick ut i hagen för att rida dressyrpass någon gång innan 13. Båda häst och ryttare var mycket duktiga under träningspasset. Endast 15-åriga Ylva lär sig snabbt och fick Euforian att gå i en fin form till och från (han är lat och kan sina knep för att slippa undan). Galoppfattningar från skritt och halt var en del av deras träningspass - alltihop var första gången för Ylva och det gick ändå superbra! 

Vi kom tillbaka till stallet strax innan 14, släppte ut alla hästarna och efter det började jag mocka medan Ylva sopade stallgången fram tills henne buss gick hemåt. Jag blev klar med mockningen kl 15 och insåg då att jag inte ätit någonting sedan kl 7 på morgonen (frukosten bestod då av sockrig yoghurt och en mjuk macka, inte den bästa av frukostar). Det var först när jag var klar i stallet som jag kände hur slut min kropp var. Kan säga att det var gott att äta när jag kom in!

Nu är kl strax efter 16 och det är dags att duscha och byta om till "vanliga" kläder. Kl 17:30 kommer käre Otto hit, då blir det middag och sedan ska vi in till Norrtälje för att se på bio. Fullt ös, medvetslös! Här kan man snacka om "#aldrigvila"!

Men, men, det är så här jag vill leva. Om man inte har något att göra blir man ju bara rastlös! Jag vet, jag borde uppskatta lugnet bättre. Det kommer jag göra någon dag när jag har tid med det. wink

/ Josefin

7 Aug 2015