Häst: Rakeem
Klass: CEI2* 120 km, Nordic-Baltic Championship
Resan ner till Froland, Norge, tog betydligt längre tid än vad som var planerat. Vi spenderade ungefär 17 h av torsdagen till att ta oss till tävlingen och det var en krävande resa för oss alla - inte minst för hästen. Felåkning och vägarbete som orsakde köer gjorde restiden längre än vad den skulle ha varit, men till slut hittade vi fram till tävlingsplatsen!
Mål jag satt inför ritten:
- Att genomföra en godkänd ritt på 15-16 km/h i snitt.
Jag hann inte spendera lång tid på tävlingsplatsen innan jag fick reda på att jag och Rakeem stod inför en väldigt svår, teknisk bana i väldigt kuperad terräng. När jag fick reda på det ändrade jag genast min målsättning vad gäller hastighet och bestämde mig för att ritten skulle få ta oplanerat lång tid.
Förbesiktningen var på fredagskvällen och Rakeem pulsade in på otroliga 32 slag/min (är det ens möjligt????) helt utan anmärkningar. Han skötte sig superfint, var till en början ovanligt lugn och snäll när jag red honom innan besiktningen - men så fort vi möttes av ett gäng andra hästar blev han sig själv igen= pigg som bara den. Förutsättningarna för tävlingen kändes bra!
Slingornas höjdskillnader, minst sagt kuperad terräng:
Innan starten gick på lördagsmorgonen var Rakeem minst sagt taggad. Han hoppade omkring och stegrade sig en aning, men kändes ändå fokuserad på mig. Jag valde att starta någon minut efter tätklungan för att kunna hålla Rakeem något lugnare än vanligt. Taktiken funkade bra och efter en kort stund red jag ikapp Elin och Stefan (från min ridklubb) för att hålla sällskap med dem.
Rakeem var som vanligt väldigt pigg och framåt första slingan. Vi pulsade in bra enligt mig och kom ut ett par minuter innan vårt ridsällskap på andra slingan, kom istället ikapp Maria H-E och höll sedan sällskap med henne i stort sett hela ritten.
Banan var något utöver det vanliga. Det var backar upp och ner nästan hela tiden och i skogen var det flertalet mycket svåra passager vi behövde ta oss igenom. På vissa ställen var det vassa stenar, andra var det sankmark, och på ett tredje ställe skulle vi rida nerför en backe med lösa stenar. Jag vågade inte sitta uppe på Rakeem vid något av dessa ställen, utan hoppade av och ledde honom genom passagerna.
Bilden nedan visar en av de svåraste (och mest obehagliga) platserna som banan bestod av. Vi skulle ta oss ner för den här backen med hästarna och det kändes inte alls roligt. Här ledde jag som sagt Rakeem och gick med myrsteg nerför. Det kändes lite väl riskfyllt för att ingå i en sådan här stor tävling, men tack och lov så hände inga olyckor (så vitt jag vet).
Rakeem kändes klockren, så himla fin och framåt, i 10 mil - trots den extremt tuffa banan. När vi begav oss ut på sista slingan för att rida 2 mil var både han och jag ganska trötta. Jag valde att dra ner något på tempot, skrittade upp för de flesta backarna och lät Rakeem visa i vilket tempo han ville gå.
Vi kom i mål och blev godkända som ekipage nummer 13 av 28 startande, på medelhastigheten 13,47 km/h. Det här var vår första "riktiga" tävling för året och jag är så otroligt nöjd över vår insats - vilken prestation av min häst!
Jag har inte så mycket mer att säga än att jag verkligen älskar den här hästen. Världens finaste och mest underbara Rakeem, helt otrolig. <3
All kärlek till min underbara, bruna springare. Han är helt fantastisk. <3
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
