Hoppelihopp! På onsdagar peppar vi till det riktigt ordentligt i form av markararbeteslektion, där det både hoppas hinder och dressyras I RIDHUS(!). Bara att få rida inomhus är rena rama lyxen för en distansryttare som mig (jag spenderar ca 7 h utomhus/dag en vanlig arbetsdag i stallet). Gårdagen bjöd på ordentlig blåst och en del snöande framåt eftermiddagen och jag var mycket tacksam över att få rida inomhus.
Hinderarbete är en träningsform som passar mig och hästarna bra. Jag tror att hästar och ryttare ur samtliga discipliner kan ha användning av träningsformen på ett eller annat sätt. Det blir fokus på andra muskelgrupper utan att hästen bygger alltför tunga muskler (distanshästar ska inte ha för stora och tunga muskler, tänk modell maratonlöpare). Jag upplever att hinderarbete även är stimulerande för hästens (och ryttarens) självförtroende. Jag lever efter filosofin att alla discipliner har något att lära av varandra och hittills har det visat sig stämma.
Den nedersta filmen visar min distanshäst Chaman (har genomfört CEI3* 160 km), som var mycket osäker första gången vi åkte på hinderträning med honom. Han vägrade, kastade sig åt sidan och hoppade väldigt högt över hinderna. Nu har han verkligen växt i sig själv och det märks att han blir glad när han märker att han klarar uppgiften. Hoppningens genomförande är så konkret - hoppa över hindret, när du landar efteråt har du klarat det och kan luta dig tillbaka i att du faktiskt klarade något som du kanske inte trodde var möjligt. Voilà - självförtroendet stärks!
Bolognese (galopphäst) och jag
Bolognese (galopphäst) och jag
Chaman och min ryttare Lena
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
