Alarmet ringde kl 3 på lördagsmorgonen/natten. Vi åkte hemifrån runt kl 4 för att kunna vara framme i Kristinehamn (Värmland) strax innan kl 8, där T50 km stod på schemat för Alice och Rakeem. Vi kom hem igen först runt kl 21 och jag kan säga att man var så där lagom trött när man gick och la sig, efter 19 h vakentid. Men det var det allt värt, för tävlingen resulterade i en vinst för Alice och Rakeem!
Häst: Rakeem
Ryttare: Alice Ljungqvist
Klass: 50 km
Förutsättningarna inför tävlingen kunde ha varit bättre. Väderrapporten sa att det skulle kunna blåsa upp till 17 m/s i byarna, bilen valde att börja krångla på väg mot tävlingen och Rakeem levde rövare i förbesiktningen. Sådan tur är brukar det vara så att det bara kan bli bättre från en sådan utgångspunkt, vilket det också blev!
I förbesiktningen valde veterinären att försöka kolla i Rakeems mun innan han tog pulsen på honom. Det var ingen bra idé, då Rakeem fått en fixidé om att han ska bli avmaskad när man börjar pilla i hans mun (han hatar att bli avmaskad). Rakeem blev stressad, började hoppa omkring och huvudet flög upp i luften. Till slut valde veterinären att undersöka de andra delarna på honom innan han gjorde ett nytt försök att undersöka munnen. Eftersom Rakeem var väldigt uppe i varv pendlade hans puls till att börja med mellan 100 och 60... Han lugnade ner sig efter en stund, och när vi hade sprungit upp för veterinären gick det att fullfölja undersökningen av munnen också (efter en hel del om och men).
Jag var nervös inför ritten eftersom det var första gången som Rakeem skulle tävlas av någon annan än mig. Alice hade inte ridit Rakeem jättemånga gånger innan och han kan bli rätt tuff när det är tävling på gång, han är en speciell häst på många sätt. Det visade sig dock - tack och lov - att jag oroat mig i onödan.
Första slingan
Väl ute på första slingan höll sig Alice och Rakeem i tätklungan. Första milen höll klungan ett tempo på 20 km/h, och då hängde även några orutinerade ryttare med. Jag hade redan innan ritten varit rädd för att tempot skulle trissas upp i och med att det var många nya ryttare med, eftersom det oftast kan vara svårt att bedöma hastigheten när man är ny. Jag hann kasta några snabba ord med Alice vid första groomstoppet och vi kom överens om att ifall tempot drogs upp för mycket skulle hon släppa iväg de andra och rida i ett eget tempo. Sådan tur var drogs det ner en aning inför nästa groomstopp.
Det tog rätt lång tid att pulsa ner Rakeem efter första slingan. Utöver det hade han inga anmärkningar i veterinärbesiktningen och travade upp fint. När vi kom till viloområdet efter besiktningen kissade Rakeem och jag misstänker att det kan ha varit en anledning till att det tog lång tid att pulsa ner, att han var kissnödig men inte hade ro att kissa (det är pulshöjande).
Sista slingan
Inför sista slingan låg Alice och Rakeem 4 min efter de andra i tätklungan (tre stycken). Alice frågade om hon skulle försöka rida ikapp eller hur hon skulle göra, och jag sa att hon skulle galoppera på så länge Rakeem kändes pigg och framåt.
När jag och min pappa åkte ut med groombilen mötte vi de tre i tätklungan, som galopperade på därframme. Det såg ut som att det skulle vara svårt för Alice att komma ikapp, men vid första groomstoppet låg Alice ungefär 2 min efter de andra - hon hade alltså tagit in halva tiden som hon låg efter. Tävlingsdjävulen tog tag i mig och jag ropade på henne att rida på snabbare och fortsätta avancera framåt.
Jag kommer inte ens ihåg om hon var ikapp eller om hon fortfarande låg en bit efter de andra vid sista groomstoppet (blackout? haha). Vi kylde Rakeem för sista gången ute på slingan och sa åt Alice att bara fortsätta rida på eftersom Rakeem såg fin ut.
När vi stod och väntade vid mållinjen var spänningen stor! Plötsligt får vi syn på en vit häst i galopp och förstod snabbt att det var Lena och Topas. När vi såg att nästa häst var brun skrek vi "Det är Alice och Rakeem!". Vilken känsla! Alice och Rakeem hade tagit mycket mark på upploppet och ridit förbi en av moståndarna där. De red inte ikapp Lena och Topas, utan korsade mållinjen som tvåa.
Tyvärr blev Lena och fina Topas uteslutna i veterinärbesiktningen vid målgång, Topas var oren i traven (oklart varför och oerhört tråkigt för dem!). Rakeem gick igenom besiktningen och veterinären sa att han var en bra häst, eftersom han bara verkar bli bättre och bättre ju längre han springer - detta mycket i och med hans tillstånd i förbesiktningen. Det var en härlig känsla!
Sammanfattning av ritten
Jag är imponerad av att Alice lyckades rida Rakeem på ett så pass bra sätt första tävlingen som de genomförde tillsammans. Det är inte lätt att rida snabbt på honom eftersom det lätt händer att han blir övertaggad och springer lite väl fort, men det gick kanon!
Det slog mig under ritten att jag kanske var taskig som sa åt Alice att rida snabbare, hon kanske trots allt inte ville och tyckte att det var obehagligt (vem vet?). Det visade sig senare att så inte hade var fallet och ritten spred glädje bland oss alla. Ett bra avslut på Rakeems säsong!
För övrigt insåg jag att det är väldigt roligt att vara groom. Det var kul att läsa karta och känna att man var delaktig i framgångarna även fast man inte rider, det var en bra upplevelse i sig och jag känner att jag gärna ställer upp någon mer gång. Extra roligt var det så klart när det var ens egen häst som vann. 
Nu ska jag och hästarna återhämta oss ett tag, bara ha roligt och smälta den här säsongen för att hämta kraft och träna inför en bättre säsong nästa år. Jag har hittat tillbaka till min motivation igen!
Bästa Rakeem med mig och Alice <3
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
