Så kan det gå!

Lovisedalsritten var ett spännande evenemang för mitt team. 1 av 3 hästar godkända, 39 grader feber, blödande öra och 10 km med endast en stigbygel sammanfattar det mesta.

Det blev en spännande årsdebut för stallets del. Hästarna var mycket laddade inför tävlingen och den första slingan var spännande att rida. Stackars Jon (Chaman) och Lotta (Euforian) har aldrig upplevt hästarnas tävlingshuvuden och blev minst sagt förvånade över hur laddade de var på banan. Faktum är att Rakeem nog var lugnast av de tre och det säger rätt mycket.

/img_3591.jpg
Foto: Jessica Alm

Euforian såg ut som en miljon ute på banan, han rörde sig fantastiskt. Tyvärr blev han utesluten på hälta efter första slingan, vilket inte var alltför oväntat. Att starta honom var ett prov på om han fungerar som distanshäst eller ej och nu har vi fått svart på vitt hur det är. Hans gaffelbandsskador är - som nämnt i tidigare inlägg - kroniska och skapar cirkulationsproblem i benen. Han har lätt för att stelna till efter längre ansträngningar, när han gjort det räcker det med att jogga med honom en stund för att det ska "värma ur", men det kan man så klart inte säga till en veterinär på en distanstävling. Han fungerar suveränt på hemmaplan och kommer numera förbli lektions- och dressyrhäst. 

/img_3585.jpg
Foto: Jessica Alm

Chaman var mycket fin under tävlingsdagen, han var lugn och sansad i veterinärbesiktningarna och framåt ute på banan. Det som blev hans fall var att han frös väldigt mycket efter målgång. Pulsen gick upp och han klarade inte inpulsningen och blev därmed utesluten. Efter att ha rört på honom 10 min genomfördes resten av besiktningen, han hade inga anmärkningar och pulsen hade gått ner under maxvärdet. Onödig uteslutning, men det är bara att ta nya tag och lära av det som kan göras annorlunda till nästa gång. Huvudsaken är att hästen var fin vid målgång. 

/img_3568.jpg
Foto: Jessica Alm

Rakeem levererade som vanligt. Han hade jobbigt med att hålla ordning på de andra hästarna och fick därför högre pulsvärden än normalt vid inpulsningarna (förbesiktning 56 slag/min). I övrigt hade han inte en enda anmärkning, sprang upp med bravur och skötte sig galant ute på banan. Jag kan inte klaga på någonting annat än att han steppade åt sidan i skogen och orsakade att jag fick en rejäl gren på örat. Det blev en ordentlig smäll och jag har fortfarande ett märke efter grenen. Utöver det lossnade en stigbygel när vi galopperade och jag fick rida med endast en stigbygel den sista milen (se sista bilden). Det gick det med! No pain no gain!

/img_3563.jpg
Foto: Jessica Alm

Jag hade hostat i 1,5 v innan tävlingen men mer än så var det inte. Under ritten började jag känna mig sämre, hostan blev värre och jag hade ont i huvudet och kroppen. Slutet av sista slingan sa jag till Jon att vi behövde rida på i galopp för att jag skulle orka, så vi höjde tempot och jag "åkte med" när Rakeem sprang. Efter att Rakeem blivit godkänd i slutbesiktningen tog det ett tag att packa ihop och åka hem med hästarna. Väl hemma tog det ytterligare ett tag att bli klar i stallet innan man kunde gå in och vila. Jag tror klockan var runt 19-20 innan jag till slut kollade min temp - 39,2 grader. 

Jag åkte till läkaren dagen efter tävlingen. Där konstaterades en ordentlig halsfluss och fortsatt 39 grader feber. Jag fick antibiotika utskrivet för 10 dagar och låg mer eller mindre däckad måndag-torsdag förra veckan. Eftersom jag sov mycket minns jag knappt vad som hände de dagarna.

Nu är jag på benen igen sedan ett par dagar tillbaka. Det har varit full fart och det har hänt en del den senaste veckan. Det får nämnas i ett annat inlägg för nu är det dags att ta kväll efter en lång dag, ögonen går nästan i kors nu och jag har ett avsnitt av Game of Thrones att kolla på innan jag somnar! 

/ Josefin

2 May 2016