Jag är ordentligt sjuk och klarar i stort sett inte av att göra annat än att ligga ner hela dagarna. Jag försöker att lägga hästarnas träning åt sidan den här veckan eftersom jag vet att jag annars bara kommer bli ännu mer sjuk (tror dessutom att jag har feber och då ska man verkligen inte träna). Min hjärna fungerar inte helt som den ska när jag mår som jag gör och därav har jag svårt att formulera mig verbalt och i skrift. Det här blir därmed ett kort inlägg och det finns en risk för att det blir osammanhängande.
Det har hänt många omtumlande saker den senaste tiden, framförallt inom distansvärlden. Ett tungt besked har avlöst ett annat och så har det fortsatt. Det är svårt att inte tappa hoppet i tider som dessa, men sådan tur är har jag min enorma envishet (envis som synden) och den är bra att ha i sådana här lägen. Det känns som att det krävs mycket för att jag ska bryta ihop och ge upp. Jag har mycket kraft att uppbåda och är stark i mig själv, det är jag oerhört glad och tacksam för! Jag kommer att kämpa på och göra allt jag kan för att alltid komma fram till bästa möjliga lösning.
Hur som helst har jag en väldig massa att vara glad över också, vilket bidrar till mitt välmående och min styrka trots att det är en aning tomult för tillfället. Livet är bra och allt löser sig på ett eller annat sätt!
På hästfronten här hemma så har det varit mycket träning senaste tiden. Jag blev utan hjälp i söndags (dagen för våra långpass) och fick därmed galoppträna två hästar (orkade inte med fler turer) på egen hand - detta trots att jag redan då var en aning sjuk. Misstänker att det var söndagens ritter som utlöste min sjukdom och fick mig att bli så pass sjuk som jag är nu. Det är lätt att vara efterklok - men å andra sidan; varje träningspass räknas, så det är bara att bita i det sura äpplet när det inte blir som man tänkt sig och man blir lämnad ensam med ridningen. Stort tack till Jon och min käre pappa som hjälpte och stöttade mig hela söndagen. Guld värt! 
Euforian - som har gamla skador på gaffelbanden båda fram - laserbehandlades för första gången i söndags. Behandlaren upplevde att han fick reaktioner och behandlingen tycktes hjälpa. I morgon är det dags att behandla honom igen. Jag/vi kommer göra vad vi kan för att ge honom en ärlig chans att bli helt återställd igen. Om det inte går så får han vara en vanlig ridhäst istället.
/ Josefin
Andra inlägg
- Ljusare tider betyder mer tid
- Dagens outfit - enhörningar!
- Långritt, travhästar och vårkänslor
- 50 km kval i Jämtlands vackra (men krävande) natur
- Nu är hästarna fit for fight inför tävlingssäsongen
- Intensiv helg med tävling och elitträff
- Genomgång av hästarnas tänder - ack så viktigt!
- Sjukstuga halva dagen
- Minustid
- Inte som andra onsdagar
