Sida 9
20 km banvall och 12 km mörkerritt
12 Nov 2015
I går hade jag lyxen att få ridsällskap i dagsljuset. Ylva kom förbi vid 12:30 och vi tog en tur till banvallen med Rakeem och Euforian. 20 km hann vi med innan det började skymma alltför mycket. Vi hade tur med vädret och hade solsken hela ridturen. Hästarna var som vanligt på bra humör och vi hade en trevlig tur!
Euforian och Ylva fick vara med på ett hörn av bilderna, i övrigt var det mest Rakeem som fick agera modell
Jag hann tyvärr inte äta någon lunch inom rimlig tid eftersom jag och Ylva var ute och red. Jag fick klara mig på mackorna jag ätit till frukost, innan jag till slut (kl 16...) hann äta min "lunch". Livet med häst!
När jag åt min så kallade "lunch" passade jag på att göra klart några jobbsaker och gick sedan ut i stallet för att pyssla med hästarna innan Jon dök upp efter kl 17. När vi hade gjort klart hästarna red vi 12 km kortpass på Zohar och Chaman i mörkret. Det är tur att man har pannlampor, reflexer och trevligt sällskap!
I verkligheten såg man faktiskt mer än vad bilden visar 
/ Josefin
Hästarna lyser upp i höstmörkret
9 Nov 2015
Ännu en dag med ruggigt höstväder, en sådan där dag när det aldrig riktigt blir ljust ute. Är det något jag tycker är jobbigt så är det just sådana dagar, jag blir alltid så trött och seg av det gråa (faktum är att jag nog gillar kolmörkret bättre, då kan man åtminstone lysa upp tillvaron med en lampa). Helst hade jag legat under täcket och kollat på film hela dagen men det funkar så klart inte. Det var bara att klampa ut i leran och jobba på! Tur att fina hästarna alltid är lika glada och positiva, de ger så mycket energi!
Nedan har ni några bilder från dagens gosstund med två av nallebjörnarna (det är alltid Zohar som gosar mest, Chaman är lite mer försiktig ibland).
/ Josefin
Kortpass en regnig höstdag
8 Nov 2015
Vaknade upp till en vägg av grått dis och blött regn. Det var väl i och för sig "på tiden" att regnet visade sig eftersom det varit sol och fint väder hela oktober... Det tråkiga vädret till trots, jag och Ylva red ut en sväng på Rakeem och Euforian. Det var en kort tur på drygt 10 km som avklarades på två pigga hästar, varav större delen av turen på en av de mysigaste skogsvägarna häromkring.
Dagar som denna är jag oerhört tacksam att jag har mina duktiga ryttare som hjälper och motiverar mig! Nu när det är "off-season" är det inte alltid lätt att hitta motivation till att rida när vädret inte är speciellt trevligt. Man får glädjas åt det trevliga sällskapet (i form av hästar och människor) och den fina naturen man rider i!
/ Josefin
På upptäcksfärd
6 Nov 2015
I dag var jag (Zohar) och Anna (Chaman) på upptäcksfärd. Vi undersökte en ny sandväg som anlagts för ett tag sedan. Den var fantastiskt inbjudande och sträckte sig en lång bit in i skogen, där det tyvärr var blött och lerigt på vissa partier. När det är torrt och fint ute tror jag att vägen kommer vara trevlig att rida på, samt i vinter när den är snötäckt. Hur som helst är det alltid kul att leta nya vägar, sådant behövs gråa dagar som denna!
Efter turen med Anna red jag och Ylva dressyr på Rakeem och Euforian. Bägge hästarna lyssnade fint och jobbade på bra i höstmörkret. Nu återstår en del arbete framför datorn för min del, innan Otto kommer hem och vi kan ta kväll tillsammans. Till helgen blir det jobb för oss båda så det känns inte alls som att det är fredag i dag. Tur att man har ett roligt och inspirerande arbete att åka till!
/ Josefin
Nu funkar mitt telefonnummer igen
3 Nov 2015
Nu har jag en fungerande privat telefon igen, mitt "vanliga" nummer går alltså bra att SMS:a och ringa till. Jag ber om ursäkt till er som har försökt nå mig utan att komma fram, jag har som sagt inte haft någon fungerande telefon.
Tusen, tusen tack till min fantastiska faster Kristina som har givit mig en telefon! Jag kan inte beskriva hur glad jag är över det. Jag har så fina människor omkring mig.
/ Josefin
Dokumentären Jockey
1 Nov 2015
Jag har precis kollat klart på SVT:s dokumentär "Jockey". Inspirerande och häftig dokumentär! Tänk vilket fantastiskt djur hästen är och vilken adrenalinkick man får av att se en klunga galopperande hästar, det är maffigt!
Jag beundrar människor som brinner för något och vågar satsa på sin dröm fullt ut, oavsett hur tufft det må vara längs vägen. Nog anser jag att jag själv är på god väg i den riktningen också, men jag har fortfarande en bit kvar att gå. En dag ska jag minsann leva min dröm fullt ut och när den dagen kommer ska jag vara beredd att ge vad som krävs!
Här kan ni se dokumentären: http://www.svtplay.se/video/4444881/jockey/jockey-avsnitt-1
/ Josefin
Något fel är det...
30 Oct 2015
...på mig. Och säkerligen många andra hästmänniskor också. Missförstå mig rätt; det är inget "fel" ordagrant utan mer att vi fungerar rätt annorlunda jämfört med "vanliga" människor.
Detta var min onsdag:
Jag vaknade upp i Staffanstorp, Skåne, efter två intensiva dagar på steg 2-utbildning (ca 17 h kurs) till C-tränare på Flyinge. Eftersom jag redan hade varit borta tre dagar hemifrån och därmed missat flera träningstillfällen med hästarna ville jag komma hem så tidigt som möjligt på onsdagen. Med 65 mil att avklara, tre hästar att träna under dagen samt en dressyrlektion för två hästar på kvällen, fanns det ingen tid att förlora! Jag gick upp kl 2 för att bege mig hemåt och satte mig i bilen strax efter kl 3. Det var kolsvart och nästintill dött överallt, bortsett från alla lastbilar jag körde förbi (jag slutade räkna när jag kom upp över 30 st).
Det var bara jag och lastbilarna på motorvägen kl 3:30
Mörkt över Vättern
Drygt 7 h bilkörning senare körde jag in på uppfarten hemma, någon gång runt 10:30. Jag lastade in packningen, bytte kläder och gick sedan ut i stallet tillsammans med Otto. Efter att stallet blev klart tömkördes Bolognese och Rakeem, Zohar tränade jag markarbete med.
Kl 17 anlände Anna och Jon till stallet. Chaman och Euforian gjordes i ordning för att gå dressyrlektion med dem kl 18:20. Iväg på dressyrlektion där jag samtidigt passade på att beta av två av mina "praktiktillfällen" som jag måste göra för att bli C-tränare (jag gick bredvid dressyrtränaren och antecknade i min loggbok). Lektionen gick bra och vi kom hem igen någon gång runt kl 19:30, då jag och Otto åt middag och sedan ägnade oss åt TV/dator ett par timmar. Sammanlagt var jag vaken i 22 h detta dygn.
Både i går och i dag har jag känt mig "jetlagged". Det är förvirrande att vara vaken så många timmar i sträck och det är lätt att tappa kollen på vilken dag man är inne på. Hur som helst vet jag att det inte är hälsosamt att gå upp kl 2, köra bil i 7 h och sedan ägna resten av dagen åt fysiskt arbete, men någon gång ibland funkar det. Hästarna blev tränade och jag fick mindre att göra övriga dagar i veckan - skönt så här i efterhand!
/ Josefin
65 mil senare
26 Oct 2015
Under gårdagen spenderades många timmar (7-8 st) i bil. Alldeles själv styrde jag mot Staffanstorp i Skåne, där jag kommer att bo hos mina släktingar Leo och Gunilla fram till på onsdag. I dag och i morgon är det del 2 av C-tränarutbildningen och den hålls nere på Flyinge i Skåne. Det blir första gången jag besöker anläggningen och jag ser fram emot att se hur den ser ut!
Jag hade verkligen ingen lust att sätta mig ensam i en bil för att köra när till Skåne, men så här i efterhand kändes det trots allt som att resan gick rätt snabbt. Jag hann beta av rätt många podcasts under timmarnas gång och hade tur med vädret hela vägen. Bilden nedan är tagen precis innan man kommer in i Jönköping och man ser Vättern på höger sida. Det är fantastiskt vackert när man kommer längre söderut i Sverige.
/ Josefin
Migrän
23 Oct 2015
Jag har haft migrän i dagarna två. Har haft sprängande huvudvärk, varit lättirriterad och känt mig allmänt hängig med ont i kroppen. Otrevligt är det! Nu har det äntligen börjat släppa och jag hoppas innerligt att det är helt borta när jag vaknar i morgon.
Jag har kämpat på med arbete och annat trots mitt fysiska tillstånd och överlevt har jag uppenbarligen gjort. Dock är det inte roligt att arbeta med kroppen och röra på sig när man har migrän... Det blev ingen ridning varken i går (jobb 8:30-18:30) eller i dag. Troligen blir det dåligt med ridning även i morgon och på söndag, då jag har annat inbokat då. På söndag beger jag mig mot Skåne för att gå Steg 2 av utbildningen till C-tränare, det blir spännande! Tills dess vill jag verkligen må bra i kroppen för jag har inte möjlighet att vara sjuk under utbildningen. "Har inte möjlighet att vara sjuk" - ja, tänk hur man har det när man är en sådan där inbiten hästtjej!
Resterande del av kvällen ska jag göra klart en del jobb, sedan lägger jag mig nog i soffan för att kolla på TV eller någon serie. Ibland är inte livet roligare och mer händelserikt än så här! 
/ Josefin
Tillfälligt nytt telefonnummer
21 Oct 2015
Min privata mobil har tyvärr slutat fungera. Jag nås tillsvidare på min jobbtelefon (tack och lov att jag har en sådan!), telefonnumret till denna hittar ni på min tidslinje på Facebook. Jag misstänker att det kommer dröja ett tag innan jag får ordning på läget och kan använda mitt vanliga privata nummer igen, så håll er till jobbnumret tills jag meddelar att problemet är löst. Självklart går det bra att maila också.
/ Josefin
Laddar om
20 Oct 2015
Det har varit dåligt med uppdaterande den senaste tiden men nu är jag tillbaka här igen. Som jag skrev i mitt senaste inlägg var det ett tråkigt avslut på säsongen den senaste tävlingen jag red. Nu har jag smält upplevelsen och gått vidare, hästarna mår finfint och allihop har varit befriade från rörelsestörningar efter tävlingen.
MD Kleen var här och kollade igenom hästarna förra veckan. Chaman och Rakeem var i perfekt skick, inga spänningar eller ojämnheter någonstans. Shah Zohar behövde däremot behandling, då MD Kleen hittade snedhet på honom både framtill och baktill. Enligt dem tydde det på att han gått omkull och fått en rejäl smäll som orsakat hälta (hans bäcken på höger sida var snedställt). Vid närmare undersökning kom det fram att han gått omkull under Kristinehamnsritten och detta var alltså troligen anledningen till att han visade hälta vid veterinärbesiktningen efter 30 km.
Hästarna tränas på som vanligt även om intensiteten börjar bli en aning lägre så här under lågsäsongen. Det är en del annat som stjäl tid sedan ett tag tillbaka, både jobb och utbildning. Det lugnar ner sig under veckorna framöver och fram tills dess ser jag mest tiden jag får i stallet som kvalitetstid!
Fantastisk utsikt från Shah Zohars rygg här om dagen
/ Josefin
Efter medgång kommer motgång
10 Oct 2015
Förra helgen var jag i Kristinehamn med tre hästar och många människor. Tävlingen skulle fungera som säsongsavslut för både hästar och ryttare, vilket den gjorde även om jag är besviken på resultatet. Besvikelsen börjar lägga sig och jag kan se mer objektivt på händelserna så här i efterhand. Nu gäller det att ta till sig det utvecklingsbara och göra det bästa för att komma tillbaka ännu starkare nästa år!
Följande team hade vi med oss:
- Alice Ljungqvist - Shah Zohar | CR 50 km med Unghästfinalen för 5-åringar
- Jag - Rakeem | Tävling 80 km
- Nicole Sundin - Chaman | Tävling 80 km
- Groomar som fördelades mellan ekipagen: Otto (min sambo), Jon (min medryttare), Paul (Nicoles pappa), Jonas (Nicoles sambo), Pia (min mammas vän), Eva och Henrik (min mamma och min pappa.
Tävlingsresultatet
Shah Zohar blev utesluten efter 30 km (första slingan). Han har haft en sträckning under sommaren som troligen var orsaken till att han visade hälta på ett bakben efter första slingan. Dock var han redan dagarna efter tävlingen klockren i gången igen, inte en tillstymmelse till hälta. Antingen drog han på sig en känning av sträckningen under tävlingen eller också hände något annat som tillfälligt gjorde honom halt. Surt men det är sådant som kan hända, i den här sporten är marginalerna små!
Chaman, å andra sidan, råkade ut för en spark under den första slingan. Sådan tur var träffade sparken på ett relativt "bra" ställe och Chaman blev inte halt av skadan. Veterinären som besiktade honom ville se honom igen innan uttid för den andra slingan, trots att han inte var halt då heller beslutade veterinären att det var för riskfyllt att låta honom fortsätta tävlingen eftersom skadan kunde förrvärras då. En onödig orsak att bli utesluten på men det är tyvärr sådant som kan hända. Hästar är djur och även om vi människor sitter uppe på dem är det inte vi som styr allt de gör= liknande olyckor kan inträffa.
Så var det Rakeem kvar. Vi låg tvåa bakom Maria Hagman-Eriksson och Miz Ella (som sedan vann tävlingen). Rakeem kändes mycket fin ute på banan, han hade mycket energi kvar. Det som däremot inte var optimalt med hans insats var att han började dricka först efter 40 km. Vanligtvis brukar han börja dricka efter ca 30 km. När vi kom in efter andra slingan tog det något längre tid än vanligt att pulsa in honom och vid veterinärbesiktningen hade han "lagt av", som han har en tendens att göra... Rakeem älskar att springa på banan, han skulle springa tills han stupade om man tillät honom att göra det. Att springa för veterinären är dock ingenting han föredrar att göra, vilket ibland resulterar i att han inte ser alert och pigg ut i besiktnngen. Efter en röstning beslutade veterinärerna att Rakeem inte fick fortsätta tävlingen då han ansågs vara halt. Vid ett sådant beslut finns det ingenting att argumentera emot, det är bara att finna sig i situationen.
När jag kollade Rakeem efter en stunds vila flög han fram som den kungen han är. Hans uteslutning kändes utan tvekan värst, eftersom jag vetat att vi haft problem vid uppspringet förut men inte riktigt tagit tag i saken. Jag är övertygad om att den största anledningen till att vi blev uteslutna var att Rakeem såg ut att sova vid upptravet. Sedan kan han absolut ha varit stel någonstans, men halt var han inte när vi åkte från tävlingen. Onödig uteslutning!
Kaos under resan hem
Inte nog med att det var en tung tävling; hästlastbilen som fraktat två hästar till tävlingen gick sönder och lämnade oss strandade i Kristinehamn med tre hästar och endast en hästtransport. Efter mycket logistiksnack kom vi fram till att min pappa skulle köra TVÅ(!) vändor fram och tillbaka mellan Kristinehamn och vår gård i Rånäs= över 130 mil på en kväll. Det var bara att finna sig i kaoset och låta den första transporten med en häst åka hemåt. Kvar på tävlingsplatsen blev till slut endast jag och Otto. Vi fick skjuts ner till vandrarhemmet för att packa i ordning där, sedan gick vi till stallet (~6 km, drygt 45 min), där vi motionerade hästarna och sedan gick iväg för att äta.
Vid kl 21:30 kom min pappa tillbaka med hästtransporten och vi lastade de två sista hästarna. Under resan hem hann vi uppleva en hel del saker, bland annat ett gäng "volvoraggare" som spelade så hög musik vid en mack att billarmen runtomkring gick. Till slut kom vi hem, någon gång runt 2:30 på natten. Vilken helg!
Efter tävlingen
Hela veckan efter tävlingen har jag kollat hästarnas rörelser varje dag. Ingen av hästarna visar någon hälta men Chaman är svullen i benet som blev sparkat. Förhoppningsvis kommer svullnaden gå ner inom de närmsta dagarna, om inte behöver veterinär tillkallas för att undvika att lymfangit utvecklas.
Jag kan ärligt säga att motgången tog hårt på mig. Jag antar att det är nackdelen när man haft mycket flyt och det har gått bra för en; att det känns så mycket värre när det där bakslaget väl kommer. En inbiten, ambitiös tävlngsmänniska som jag kan lätt reta upp sig på allt som inte gick som det skulle och fastna i att grubbla kring det. Jag har kommit en bit på vägen mot att gå vidare från händelsen och tar med mig det positiva som finns att hämta. Utan motgångar kan man aldrig utvecklas och bli bättre!
Positiva saker att ta med sig:
- Hästarna var avslappnade i förbesiktningen:
- Shah Zohar 42 slag/min
- Chaman 40 slag/min
- Rakeem 36 slag/min - Det var Shah Zohars första tävling med övernattning och han skötte sig jättebra
- Chaman gjorde sin bästa tävling hittills om man ser till det psykiska
- Rakeem skötte sig exemplariskt ute på banan
- Både Rakeem och Chaman pulsade in på ~2 min efter första slingan
- Teamet fungerade bra tillsammans
- Med träning kan resultatet bli bättre
Listan kan säkert fyllas på med mer som jag inte kommer på just nu.
Nu är det slut på tävlingssäsongen och vi går in på "halvfart" ett tag. Mer fokus på dressyr och annat varierande för att göra det roligare för hästar och ryttare under den kalla, mörka säsongen.
/ Josefin
Fullproppad vecka
30 Sep 2015
Föregående vecka bjöd på aktiviteter varje dag. Jag var sjuk, det var jobb, jag gick första steget av C-tränarutbildningen, pluggade (hästskötarexamen), tränade hästar, skodde hästar, köpte inredning, mat och hästsaker - listan bara fortsätter. Det var svårt att hinna med allting men som vanligt löste det sig på något vis. Tyvärr hinner man inte med allt man vill och bloggen har verkligen fått bli åtsidosatt nu när det varit fullt upp. Jag strävar fortfarande efter att uppnå målet att blogga oftare, men hur det ska bli verklighet vet jag inte. Kanske löser det sig till slut, som det mesta brukar göra!
Den här veckan har - än så länge - varit betydligt lugnare än föregående. Måndagen började med distansträning tillsammans med Nicole, på Rakeem och Chaman. Efter passet fick Chaman massage med utrustningen som jag har (Niagara Equissage Red, se tidigare inlägg eller googla). När massagen var klar tränade jag och Alice Bullen och Euforian. Det blev ett pass blandat med dressyr- och konditionsträning. Pigga hästar! Sist men inte minst fick Zohar träna på "uppspringning" på rakt spår och i en åtta.
I går red jag och Alice på Chaman och Zohar under morgonen. Ett lugnt pass för att Alice skulle få chans att rida Zohar ytterligare en gång innan helgens tävling (mer om det längre ner i texten). Efter hästarna hade blivit tränade gjorde jag mig färdig för att åka till jobbet och arbeta kväll.
I dag har jag en "ledig" dag från jobbet (jobbar hemifrån om det behövs). Det som står på schemat är att fixa stallet, rida (först själv under dagen, sedan med Jon på kvällen), sko tre hästar, packa och förbereda inför helgen, göra hussysslor (tvätta, städa, handla, plocka i ordning flyttsaker - som inte är helt klart ännu, vi har trots allt bara bott i det här huset i en månad) m.m.
På fredag beger vi oss till Värmland med tre hästar - Zohar, Rakeem och Chaman. Kristinehamnsritten står på tur nu på lördag, vilken blir säsongens sista tävling för vår del. Zohar avslutar säsongen med att gå Unghästfinalen för 5-åringar tillsammans med Alice, Rakeem och Chaman avslutar med att gå tävling över 80 km tillsammans med mig och Nicole. Heja, heja!
Rakeem - Alice Ljungqvist, Shah Zohar - Josefin Blom Lugn, Chaman - Ulrika Singstedt efter Lovisedalsritten 2015
/ Josefin
Reportage i Norrtelje Tidning
23 Sep 2015
I början av september besökte Norrtelje Tidning mig hemma på gården. I dag har reportaget äntligen publicerats både i tidningen och på webben! Några småfel står i artikeln men jag är ändå imponerad över vilket bra reportage journalisten lyckades få till, med tanke på vilken komplex gren distansritt är. Här hittar ni artikeln på tidningens hemsida: http://norrteljetidning.se/sport/1.3167542-distansryttaren-som-siktar-pa-varldstoppen
/ Josefin
Ledig måndag innebär full fart
21 Sep 2015
Dagen började med en första ridtur kl 7 tillsammans med Alice. Rakeem och Zohar fick gå 12 km i mestadels trav, vilket bland annat resulterade i att Rakeem lyckades trampa av sig en framsko + trampa den andra halvt lös. Pappa Henrik fick rycka ut med en boots att använda resterande kilometer hem, för att sedan sko på framskor på Rakeem när vi kom tillbaka till stallet.
Efter första ridturen och skoningen fixade jag i stallet, åt sedan frukost innan Nicole kom kl 10. Nästa ridtur bestod av 18 km för Euforian och Chaman, vilket blev en ridtur som bjöd på både fina hästar och en smärre skräckupplevelse - en lös schäfer kom springandes mot oss och hästarna, samtidigt som den skällde. Jag och Nicole hoppade av hästarna och stod stilla för att vänta in vad som skulle hända härnäst. Hästarna blev rädda när hunden kom närmare och Chaman slet sig. Sådan tur var stannade kloke Chaman efter ett tiotal meter och Nicole kunde hämta honom igen. Vi gick in i skogen med hästarna, hundägaren fick tag i hunden och bad så hemskt mycket om ursäkt. Jag var själv i chocktillstånd och visste knappt vad jag skulle svara, utan sa bara att “det är okej, ingenting hände sådan tur var”. Jag har aldrig under mina 8 år på samma ridvägar varit med om något liknande. Upplevelsen gav mig en rejäl tankeställare!
Även Chaman trampade av sig en framsko i dag. Jag fick användning av min “tappskokompetens” (även om jag skodde på en helt annan sko än den han tappade) och slog på en framsko. Det är faktiskt roligt att sko!
När Nicole hade åkt hem gick jag in och vilade ett par timmar innan det var dags att köra igång igen. Lägga in hö, fixa i ordning fyra hästar (tre av hästarna gick dubbla pass i dag, både uteritt och dressyr) och sedan till häst igen strax innan kl 18. Jon, hans sambo Lisa, Anna och jag red dressyr i hagen. Det var ett trevligt, lugnare pass som blev ett bra avslut på dagen.
Jag kom in från stallet strax efter 19:30, lagade då mat och satte mig sedan i telefonmöte kl 20. De få timmarna som är kvar av den här kvällen blir det duschning, därefter ett avsnitt av Fear the Walking Dead tillsammans med min fina sambo Otto. Det gäller att ta det så lugnt jag kan, jag känner tyvärr att jag håller på att bli sjuk. Jag ska kämpa emot och hoppas att jag klarar mig med endast halsont och lindrig feber!
I morgon är det tidig uppstigning för att åka till Strömsholm på utbildning. Jag har blivit antagen till att utbilda mig till C-tränare i distansridning och i morgon är det dags för Steg-1 av den utbildningen. Mer om min utbildning till distanstränare kommer eventuellt i ett annat inlägg, eftersom jag inte har nämnt det här innan.
Bild från en tidigare ridtur på Chaman och Rakeem
