Blogg

Hej och hå!

19 Aug 2015

Den senaste veckan har det varit full fart här hemma. Hästar har tränats och jobb har skötts. I måndags började jag på mitt nya jobb som barn- och ungdomsansvarig för Roslagsbro-Vätö församling. Det känns som att det är ett perfekt jobb för mig och jag trivs redan jättebra!

På hästfronten känns allting också bra. Hästarna är pigga och glada, de känns starka och verkar vara i en bra form! För Chamans del är det snart dags för Rimboritten CEI1* 80 km och för Zohars del är det Rönningeritten CR 50 km som är planerat härnäst. Förhoppningsvis blir båda hästarna godkända i tävlingarna eftersom Chaman behöver det för att behålla sin stjärnstatus, och Zohar behöver bli godkänd för att bli kvalad till Unghästfinalen - om han nu ska gå den. 

I dag reds alla hästarna och planen är att alla ska ridas även i morgon och på fredag. Det är mycket att hinna med när alla fem hästarna ska ut samma dag (framförallt om man har annat att göra också, vilket man i stort sett alltid har). Däremot känns det fantastiskt bra när man kommer in på kvällen och känner att man gjort ordentlig nytta! 

På lördag är det en lugnare träningsdag för min del men på söndag blir det långritt för fyra av hästarna. Jon, Lotta och Linn gör sällskap med mig på en längre tur. Det ser jag fram emot! 

Världens finaste OKS Euforian, som nu börjar komma i form igen!


Mys-Chaman

Mys-Chaman

/ Josefin

Äntligen ett par dagar ledigt

13 Aug 2015

I dag hade jag en ledig dag, den första av fyra i följd innan jag börjar på mitt nya jobb. Att vara ledig innebär dock (som vanligt) inte att man inte har saker att göra! Jag gick upp kl 8:30 i morse och kom in från stallet för drygt en timme sedan (runt kl 20). När man är ledig får man passa på att hinna med extra mycket av det man inte hinner lika mycket av när man jobbar! 

Jon och jag red tur 1 för dagen strax innan kl 11. Det blev en tur på drygt 2 h tillsammans med Chaman och Zohar. Båda hästarna var pigga och fina - glada att gå i sällskap av varandra! Efter ridturen stod mockning på schemat, sedan fika och vila en stund.

När Jon hade åkt hem fixade jag några administrativa saker framför datorn och passade på att ta det lugnt ett tag innan Lotta kom förbi vid 16:30. Jag och Lotta red på Rakeem och Euforian i tur 2 för dagen. Även dessa grabbar var glada och pigga! 

Tog mig tid att äta middag efter att Lotta åkt hem och red sedan Bolognese runt kl 19:30. Nu har jag satt mig i soffan och kan erkänna att jag är skapligt trött. Kommer somna gott i natt! 

I morgon blir det ridning av tre hästar på egen hand. Anna kommer förbi kl 13 och hjälper mig att rida en av turerna med hästarna. Fem hästar står på schemat även i morgon! Det är kul att ha igång alla grabbarna. Är mycket glad över alla duktiga ryttare jag har i mitt stall nu - det är guld värt att kunna effektivisera ridningen och hinna med så mycket i och med all hjälp! 

Chaman och Rakeem innan gårdagens pass tillsammans med Jon

Zohar på dagens tur

Bolognese och jag vid ett träningspass tidigare i somras


Chaman och Zohar innan hemgång från hagen i kväll

/ Josefin

Rank 23 i världen

11 Aug 2015

Ja, ni läste rätt. Jag och Rakeem är rankade på plats nr 23 på FEI:s ekipagerank över världen! Så vitt jag kunde utläsa finns det 3297 ekipage världen över och på den listan har alltså jag och Rakeem tagit en 23:e-plats i dagsläget. Detta gör oss inte bara till ett av ekipagen på topp-30, utan även till bästa svenska ekipage!

Jag är chockad och är i någon form av extas. Visst blir man sugen på att rida någon mer internationell tävling under året, men så kommer det tyvärr inte att bli. Vi laddar om inför nästa år och tar åt oss av denna enorma boost! 

Jag och Rakeem på plats 23 på ekipagerankningen i världen (notera att vi gick från plats 429 till plats 23)

Som om inte den ärofyllda platsen på världsrankingen vore nog ligger Rakeem dessutom först på kilometerlistan i Sverige (godkända tävlingskilometer räknas in i listan). Min häst är helt fantastisk! 

Kilometerlistan över hästar i Sverige 2015 hittills 

Rakeem och jag efter vinst över 50 km på Romfarsritten tidigare i år

/ Josefin

När allt bara är kaos

7 Aug 2015

När man lever som jag gör måste man planera och vara strukturerad - dessa två komponenter är mina signum. Jag planerar alla mina dagar, inte så pass att jag vet in i minsta detalj vad jag ska göra, men till den grad att jag har koll på jobbtider, vilka hästar som ska ridas och när, vilka som kommer och rider med mig och deras ridtider, om något annat händer m.m. Jag är väldigt bra på att planera och även i dag var dagen bra inplanerad;

• Jag skulle sluta mitt nattpass och komma hem runt kl 10 på morgonen
• Byta om och hinna börja mocka innan Nicole kom för att rida 10:30
• Rida Chaman och Zohar 24 km tillsammans med Nicole
• Komma hem med hästarna strax efter 12:30, fixa klart dem och möta upp Ylva (som kom med buss 12:30)
• Äta något snabbt och sedan ge Ylva en dressyrlektion på Euforian

Detta var inte hur det gick till.

När jag kom hem från jobbet kl 10 möttes jag av en stor lastbil som backat in på vår uppfart. Det visade sig att chauffören skulle lasta av 1 ton Primero TOTAL-foder precis just då (inte på tisdag, så som det var planerat). Eftersom vår uppfart är väldigt liten och det är många bilar som ska få plats spelade det roll var chauffören lastade av pallen med foder.

Jag fick springa in i huset, hämta bilnycklarna till en av de parkerade bilarna för att flytta den ur vägen för lastbilen. När jag vrider om nyckeln i låset på förardörren hör jag att bilen låser upp, men det går fortfarande inte att öppna dörren. Jag testar att vrida åt andra hållet men samma sak händer. Efter att ha testat detta x antal gånger säger jag till lastbilschauffören att han får ställa pallen någon annanstans för att "jag kan inte låsa upp bilen". Han börjar backa och jag får snilleblixten att "det kanske går att öppna en bakdörr". Jo då, visst gick det att öppna en av bakdörrarna. Jag fick stanna upp chauffören och sedan klättra in genom baksätet i bilen... Jag misstänker att stackars chauffören tyckte att jag var minst sagt omständig och förvirrad.

Efter mycket om och men stod pallen med foder på ett hyfsat bra ställe och chauffören begav sig därifrån. Han hann inte mer än åka förrän Nicole svängde upp med bilen på vår uppfart. Jag hälsade snabbt på henne och skyndade mig sedan in för att byta om till ridkläder - hej och hå! 

In med Chaman och Zohar, göra i ordning dem och rida iväg. Det blev en tur på ca 24 km och båda hästarna såg mycket fina ut. Båda var pigga och glada hela vägen, de två bästisarna var extra nöjda över att få gå på tur i sällskap med varandra! 3 km hemifrån trampade Chaman av sig sömmarna på insidan av sin ena baksko. Skon satt kvar på sned och vi tvingades skritta hem den resterande biten. Jag hörde av mig till Ylva och berättade vad hon kunde göra i stallet medan hon väntade på oss. 

Jag och Nicole kom tillbaka till stallet runt 12:45, vi fixade klart hästarna innan Nicole åkte hemåt. Ylva hade gjort klart Euforian under tiden hon väntade på oss och vi gick ut i hagen för att rida dressyrpass någon gång innan 13. Båda häst och ryttare var mycket duktiga under träningspasset. Endast 15-åriga Ylva lär sig snabbt och fick Euforian att gå i en fin form till och från (han är lat och kan sina knep för att slippa undan). Galoppfattningar från skritt och halt var en del av deras träningspass - alltihop var första gången för Ylva och det gick ändå superbra! 

Vi kom tillbaka till stallet strax innan 14, släppte ut alla hästarna och efter det började jag mocka medan Ylva sopade stallgången fram tills henne buss gick hemåt. Jag blev klar med mockningen kl 15 och insåg då att jag inte ätit någonting sedan kl 7 på morgonen (frukosten bestod då av sockrig yoghurt och en mjuk macka, inte den bästa av frukostar). Det var först när jag var klar i stallet som jag kände hur slut min kropp var. Kan säga att det var gott att äta när jag kom in!

Nu är kl strax efter 16 och det är dags att duscha och byta om till "vanliga" kläder. Kl 17:30 kommer käre Otto hit, då blir det middag och sedan ska vi in till Norrtälje för att se på bio. Fullt ös, medvetslös! Här kan man snacka om "#aldrigvila"!

Men, men, det är så här jag vill leva. Om man inte har något att göra blir man ju bara rastlös! Jag vet, jag borde uppskatta lugnet bättre. Det kommer jag göra någon dag när jag har tid med det. 

/ Josefin

En vanlig ledig dag

4 Aug 2015

I går var jag ledig. Eller ja, ledig och ledig; jag var ledig från mitt betalda jobb men hade fortfarande saker att göra hemma. Besök av eventuell medryttare, träna hästar, veterinärbesök m.m.

Jag hade sovmorgon och gick upp strax efter kl 8. Det var relativt lätt att gå upp på morgonen eftersom solen sken in genom fönstret (man vill ju åt allt solljus man kan nu efter akvarieperioden!). Åt frukost och tog det rätt lugnt på morgonen, gick sedan ut i stallet strax innan 9:30. Fixade och donade en stund i stallet innan Karin kom på besök för att hälsa på hästarna och prata om ett eventuellt medryttarskap. 

Sadlade på Chaman och red ca 12 km galopp med honom efter att Karin hade begett sig hemåt. När vi kom tillbaka till stallet var veterinären där och kollade på Bullen (hovböld). Hjälpte till med honom en stund och tog sedan en kort paus för lunch. Efter matintaget tog jag in alla hästarna eftersom flygfäna var jobbiga mot dem.

När hästarna hade gått in fick Euforian också ett träningspass. Även han fick galoppera, om än kortare och mer försiktigt än Chaman (håller fortfarande koll på honom efter hans skada). Han var ordentligt pigg och tyckte det var väldigt kul att komma ut och galoppera! 

Zohar fick också gå ett lugnare pass eftersom han stått i ca 1,5 månad pga hagskada/sträckning. Han är mer än lovligt pigg och är som en laddad bomb att rida, men skötte sig trots det bra när vi var ute och red. 

OKS Euforian

När C, E och Z var tränade för dagen var det dags att spraya hästarna med flugspray och släppa ut dem i hagen igen. Jag blev klar i stallet kl 16 och då var det bara att packa väskan, duscha, äta och sätta sig i bilen för att åka hem till Otto. Väl där blev det middag med Otto, hans mamma och bror. 

Det gäller att passa på att göra saker när man har tid till det! Det är av någon anledning alltid mer att göra de dagar som man är "ledig" jämfört med de dagar man jobbar. Hur som helst hade jag en mycket bra dag där jag hann med mycket! 

/ Josefin

P.S: Ibland undrar jag vad "vanliga" människor gör när de är lediga! 

Vägen till 160 km

30 Jul 2015

Jag har fortfarande svårt att förstå att jag och Rakeem klarade 160 km. Det är inte många ekipage i Sverige som har klarat den distansen (även om det i år är många nya ekipage på den distansen) och nu kan vi glädja oss åt att vara ett av ekipagen som klarat det. Det ligger mycket jobb bakom vår prestation, inte bara vad gäller träning.

Den här säsongen är vår fjärde inom distansridningen, Rakeem är 12 år och jag har haft honom under 8 års tid. Jag var 14 år när Rakeem flyttade hem till oss och vid den tidpunkten var han i stort sett ohanterad. Jag har ridit in honom själv och Rakeem är verkligen en "enmanshäst" - det är fortfarande bara jag som enligt honom har tillåtelse att hålla i hans bakhovar när han blir skodd (när han skos måste alltså jag hålla i hovarna medan pappa spikar - minst sagt ett projekt). Jag planerar att lägga upp ett längre inlägg om min och Rakeems historia framöver, då den faktiskt är rätt unik. Vi har haft en mycket lång väg att gå tillsammans och jag kan inte beskriva hur glad jag är över att vi kommit så långt som vi gjort. Mer om det i ett annat inlägg, nu kommer jag fokusera på andra, mer närliggande faktorer bakom vår framgång! 

Inför den här säsongen var det en del saker som var nya för mig och mina hästar, framförallt;

• Vi har bytt ut kraftfoder mot funktionsfodret Primero TOTAL
• Vi har bytt från "vanliga" ridskor till Razerskor och ProPad-sulor 

Primero TOTAL

Jag kom i kontakt med Anna Lidén för Primero TOTAL under hösten 2014. Jag fick upp ögonen för fodret eftersom jag har ett naturligt tänk och vill att det som hästarna (och jag) stoppar i oss ska vara så naturligt som möjligt. En häst är en häst och de är inte gjorda för att äta en massa "skräp".

Primero TOTAL är ett funktionsfoder - det är alltså inte ett kraftfoder. "TOTAL är ett optimerat 'grovfoder', ett spannmålsfritt, fett och fiberrikt fullfoder med låg socker- och stärkelsehalt."

För att våra hästar ska hålla sig friska och prestera väl måste vi ständigt påminna oss själva om att hästen utvecklades som en gräsätare gjord för att kontinuerligt smälta stora mängder fiberrika växter. Han är inte en ”spannmålsätare” som vi.

Tidigare har jag haft rätt mycket problem med Rakeem vad gäller hans mage. Han blev inte avmaskad ordentligt när han var ung och därmed misstänker jag att det har blivit bestående skador på hans tarmar på grund av det. Detta har orsakat att han fått kolik vid flertalet tillfällen, framförallt under vinterhalvåret när han dricker sämre än vanligt. Vi har också haft problem med tarmljuden under veterinärbesiktningarna när vi tävlar. Rakeem har ofta fått anmärkningar på att det är "tyst i magen" och även på kroppens vätskenivå. 

Det var över 1 år sedan Rakeem hade kolik senast och det här året har jag även sett en markant skillnad på Rakeems protokoll från veterinärbesiktningarna. Vi har knappt haft en enda anmärkning på tarmljud och när det gäller vätskan är det också en enorm skillnad mot hur det varit innan. Exempel på veterinärkort från vår senaste tävling:

(A= ingen anmärkning, B= anmärkning, N= normalt, 1= ingen anmärkning, 2= anmärkning)

Något annat som blivit mycket bättre den här tävlingssäsongen är Rakeems pulstider. Han har i stort sett varit nere i puls direkt efter vi kommit in från varje delslinga och har oftast pulsat in på ~56 slag/min (gränsen är 64 slag/min) efter ca 2-5 min. Tidigare har det tagit runt 5-8 min för honom att komma ner ordentligt i puls. 

Rakeem har blivit lättare i kroppen. Han är inte lika "bulkig" som han varit tidigare säsonger utan ser mer ut som en distanshäst nu. Primero TOTAL transporterar bort slaggprodukter som binder vätska i hästens kropp, vilket i sin tur motverkar det "bulkiga", som ofta beror på ansamlad vätska.

Primero TOTAL stärker hästens ämnesomsättning och immunförsvar. Tarmarnas funktion blir bättre, de får lättare för att transportera bort slaggprodukter och att tillgodogöra sig vätska. Energiinnehållet har ett lågt GI-värde (glykemiskt index, kort sagt ett mått på hur livsmedlet/fodret påverkar blodsockerkurvan) vilket ger en mer uthållig energi med en stabilare blodsockerkurva - precis det som vi distansryttare vill komma åt. 

Jag kan inte vara mer nöjd med fodret än vad jag är. Primero TOTAL har hjälpt mig och Rakeem enormt mycket och jag är så glad att jag hittade fodret!

Rakeem 2014

Rakeem 2015

Det finns mycket mer att berätta om Primero TOTAL och dess effekter! Om du är intresserad av att veta mer om fodret är du välkommen att kontakta mig, jag svarar gärna på eventuella frågor. 

Razerbeslag

Den här säsongen bytte jag hovbeslag från "vanliga" ridskor till Razerskor. ProPad-sulor hade Rakeem gått med hela säsongen 2014 med ett gott resultat. Hösten 2014 var jag på en föreläsning med Erik Lundqvist från Razerhorse och där fick jag mer insikt i hur olika hovbeslag påverkar hästens hovmekanism. Jag kan ärligt säga att jag hade mycket dålig koll på det innan så jag blev genast intresserad av det han hade att berätta. 

Jag läste på mer om Razerhorse och kontaktade sedan Erik för att fråga om han var intresserad av att testa skorna inom distansritt. Detta var han mycket intresserad av och det hela slutade med att han kom hit och höghastighetsfilmade mig och Zohar med först "vanliga" hovbeslag och sedan med Razerskor och ProPad: klicka här för att se filmen. 

Razerskorna är tillverkade av borium - samma material som tänderna på grävmaskinsskoporna är gjorda av. Borium är ett slitstarkt material som - till skillnad från vanliga järnskor - inte är stumt. När hoven växer följer skon med hovformen och vidgar sig tillsammans med hoven, istället för att hämma hovens mekanism. Detta är mycket viktigt för att hästens naturliga förutsättningar ska fungera. Skon och ProPad-sulan är tillsammans det ultimata alternativet för hästen, då sulan gör att strålen kommer i marken och därmed pumpar runt blod i hoven. Det sker naturligt när hästen går barfota, men då hästen är skodd med traditionella järnskor kommer inte strålen i marken som den ska och därmed blir blodgenomströmningen hämmad. 

Razerskorna är lättare än järnskorna och hästens naturliga glidmoment främjas i och med skorna, dessa faktorer tillsammans är så klart gynnande vad gäller att mjölksyran i hästens kropp minskar. Det blir inte lika jobbigt för hästen att röra sig jämfört med om den har tunga, stumma järnskor. Jag upplever att mina hästar är känns starkare och lättare i steget sedan jag bytte till Razerbeslag.

Något annat som har blivit bättre sedan vi började med Razerbeslag är hästarnas hovkvalitet. Hovarna är friska och fina, de växer enormt bra och hästarnas rörelser har blivit bättre. Rakeem biljarderade tidigare men nu är den rörelsestörningen nästintill borta. Jag misstänker att det är mycket tack vare att vi bytt hovbeslag. 

Razerbeslag fram innan 160 km

Razerbeslag fram efter 160 km


Razerbeslag bak efter 160 km

Nu är det alltså testat; att rida 160 km med Razerskor. Skorna höll hur bra som helst och vi behövde inte ens spika i några nya sömmar under rittens gång. Jag och mitt team är suveränt nöjda med skorna!

Om ni har några frågor angående hur det är att rida distansritt med Razerbeslag är ni självklart välkomna att kontakta mig. 

MD Kleen

Jag har även fått mycket hjälp av Mia och Daniel Kleen (MD Kleen) när det gäller att ge hästarna bästa, möjliga förutsättningar inför tävlingarna. MD Kleen förser mig med örtpreparat och behandlar hästarna med bland annat akupunktur; något som hjälpt mig att hålla hästarna jämna och fina i sina kroppar. Jag har även blivit medveten om varje hästs svagheter och styrkor på ett helt annat sätt än innan då MD Kleen är mycket duktiga på det de sysslar med och kan se minsta felaktighet.

ActiveHorses

Sedan några år tillbaka använder jag ett depåtält som ActiveHorses försett mig med. Utan det tältet hade det blivit svårare att tävla, eftersom man behöver skydd både när det regnar och när det är varmt. Att ha ett tält att sätta sig under är guld värt! Jag rekommenderar er alla (som inte redan har ett) att införskaffa ett tält att använda om ni ska börja tävla i distansritt regelbundet. ActiveHorses är även företaget som jag införskaffar liniment, arnika, elektrolyter m.m för träning och tävling, mycket smidigt då de har ett bra utbud!

Nordiska-Baltiska Mästerskapen (Norge) 2014

Bequine

Det finns mycket forskning bakom att kyla motverkar risken för skador. När jag tränar använder jag mig flitigt av kyldamasker som jag fått av Bequine. Tack vare dessa smidiga kyldamasker blir det lätt att kyla hästens ben efter träningspassen, för att på så sätt minska skaderisken. Hästarna verkar tycka det är skönt att få svalka på benen och det känns bra för medvetandet att motverka skador i den grad man kan. Kyldamaskerna har minst sagt gjort sin beskärda del för att hålla skadorna borta!

Mockberg

Självklart vill jag nämna den duktiga, ambitiösa entreprenören Elvira Eriksson, som förser mig med stilrena, funktionella klockor att använda vid träning och tävling. För mig är ett armbandsur ett måste, då jag tycker det blir omständigt att plocka upp mobilen titt som tätt. Min "tävlingsklocka" har följt med mig på åtskilliga träningar och i stort sett alla tävlingar jag deltagit i. Den har fått utstå både regn och smuts men trots detta funkar den kanon! 

Nära och kära, stallhjälp m.m

Alla ni som på ett eller annat sätt hjälper mig med hästarna och tävlandet har också en del i framgången. I den här sporten är man aldrig ensam i sin framgång utan man har en hel drös med människor bakom sig som ställer upp med både det ena och det andra. Vägen framåt är inte bara rak, den är krokig och man stöter på motgångar titt som tätt. Det är framförallt i dessa stunder som jag är extra glad över alla jag har runtomkring mig. 

Det här kanske kan låta klyschigt i en dels öron, som något smörigt tal någon håller, men jag menar allt jag har skrivit. Det skulle vara omöjligt att lägga ner så många timmar som jag gör om jag inte hade det stödet som jag har. Ibland handlar det om att någon lagat mat till en när man kommer in från stallet kl 20, ibland om träningshjälp en mörk, regnig höstkväll då motivationen tryter. Det ligger så mycket arbete bakom att satsa inom den här sporten och man behöver helheten för att komma någonstans. Det är tur att arbetet ger utslag då och då - den motivationen kan man också behöva när man sätter på sig pannlampan och reflexerna för att sticka ut och rida 30 km under vinterhalvåret. 

/ Josefin

Livet i ett akvarium

28 Jul 2015

Jag kommer inte ihåg senaste dagen som passerade utan att det regnade. På något sätt har man givit upp och fått tunnelseende, man bara klär på sig regnkläderna och sticker ut. Min pappa brukar säga att det känns som att man lever i ett akvarium och det är precis så det känns omvartannat. 

Det är bara att kämpa på i leran och vätan, även om motivationen tryter då och då. Jag tycker det värsta med det här vädret är att det aldrig blir riktigt ljust. Det är konstant grått utomhus och jag tycker det är ett jobbigt, inte minst för ögonen. Dessutom misstänker jag att de saknade soltimmarna har givit mig (och säkert många andra) diverse brister i kroppen. Jag har börjat äta D-vitamintillskott eftersom jag är rätt säker på att jag har brist på det, känner mig trött större delen av dagarna och det försvårar allt man behöver göra.

Många regniga dagar är man mest sugen på att koka en kopp te, krypa ner i soffan och starta en bra film. Men icke! You gotta do what you gotta do. Just nu vill jag bara sova. Ska vila en stund, sen ska jag ta mig ut i stallet för att fixa klart allt som ska göras innan det blir jobb i natt. 

För övrigt är hästarna också skapligt trötta på det här vädret.

/ Josefin

Debut med 2:a-plats på CEI3* 160 km

22 Jul 2015

I helgen som var debuterade jag och Rakeem i den svåraste tävlingsklassen i distansritt - CEI3* 160 km. 16 mil(!) i Halmstads fina natur, totalt 6 delslingor och ca 10 veterinärkontroller skulle vi ta oss igenom. Det är inte många hästar i Sverige som klarat av den distansen och det kändes svårt. Visst trodde jag att Rakeem skulle kunna klara det, men det är så mycket som ska stämma för att man ska klara av att prestera över den distansen. Allt måste vara på topp; foder, utrustning, träning, ryttarens sits, upplägg under tävlingen - allt spelar in.  

Jag och Rakeem två dagar innan tävlingen

Starten gick kl 5:30 på söndagen och därmed blev det uppstigning för mig och mina medhjälpare (mamma Eva och pappa Henrik) redan kl 3:45 - vad gör man inte för att tävla? 

Jag (Rakeem), Stefan Hammar (Bitethebitchandwin) och Elin Gränsgärd (TA Khrim)

 
Ute på banan

Rakeems akilleshäl är att han inte vill springa upp för veterinären. Enligt honom är man "klar" när man kommer in från respektive slinga, då kopplar han ner och vill bara vila och ta det lugnt. Självklart är det bra med en häst som kan slappna av i veterinärbesiktningarna, men detta är en nackdel när det är dags att trava upp för veterinären. Vi åkte på re-exam efter första besiktningen under tävlingsdagen, just på grund av att Rakeem - enligt veterinären - inte travade helt rent. Vid re-exam var han klockren igen (jag ansträngde mig för att få honom att springa snabbare). 

Efter andra slingan hade vi samma problem hos veterinären och det blev en röstning angående om han skulle få vara kvar i tävlingen eller ej. Han fick fortsätta, men ni kan säkert föreställa er hur det kändes för mig när drygt 10 mil av tävlingen återstod. Jag var nervös att något var fel på honom, kände efter hela tiden ute på banan och kunde inte koppla av och äta på grund av min nervositet.

När vi kom in från tredje slingan hade Rakeem inga anmärkningar vid upptravet. Jag fick genast en bättre känsla och lyckades ha kvar den resten av tävlingen. I övrigt hade Rakeem knappt några anmärkningar alls under hela tävlingen. Han brukar ha problem med vätskenivån och tarmljuden, samt att han brukar kräva en del vatten för att gå ner ordentligt i puls innan veterinärbesiktningarna. Han var nere i puls i stort sett direkt efter varje slinga och vi behövde inte kyla någonting. Jag är så nöjda  med hans resultat i besiktningarna! 

Rakeems veterinärkort

Jag och Rakeem hade sällskap av klubbkompisarna Elin Gränsgärd (TA Khrim) och Stefan Hammar (Bitethebitchandwin) under nästan hela dagen. Hästarna fungerade bra tillsammans och det verkade som att det skulle gå vägen för oss alla. För Elin och Stefan höll det till re-exam efter 142 km, där deras hästar tyvärr inte fick godkänt att fortsätta ut på sista slingan. Jag och Rakeem var därmed tvungna att rida de sista 18 km helt själva - en mental utmaning som hette duga. Sådan tur är har Rakeem alltid framåtbjudning och vi tog oss runt utan några större problem. 

Vi galopperade in i mål, med Rakeems öron spetsade framåt - som vanligt när vi är ute och "springer". Det gick snabbt för honom att gå mer i puls även vid målgång, och vi gick in till besiktningen så fort pulsen låg stabilt. Pulsade in på 56 slag/min och efter upptravet 52 slag/min. Inga anmärkningar i slutbesiktningen bortsett från att tarmljuden var något under "normalt" - så nöjd! 

30 min efter målgång var det uppvisning för "best condition", det ärofyllda priset som veterinären ger hästen i bäst skick efter tävlingen. Vid prisutdelningen visade det sig att det priset tilldelades Rakeem och det var verkligen grädde på moset! 

Finaste Rakeem och jag! 

Vi red hela tävlingen med Razerskor och ProPad-sulor runtom. Hör och häpna; skorna höll hur bra som helst! Vi behövde inte sko Rakeem under tävlingens gång, inte ens sätta i nya sömmar i skorna. Detta kommer jag berätta mer om i ett separat inlägg.

Framsko efter 160 km

Baksko efter 160 km (Rakeem sliter utsidorna mer i bak, framförallt när man travar mycket)

Rakeem och jag blev uppmärksammade i Norrtelje Tidning efter helgens fina resultat- alltid kul när ridsport får plats i tidningarna!
:
Norrtelje Tidning 21/7 -15

Sammanfattningsvis blev det alltså en 2:a-plats för mig och Rakeem i vår första start i denna svåra klass. Det är inte många hästar i Sverige som tagit sig igenom 160 km och jag är suveränt nöjd med vårt resultat! Att Rakeem dessutom hade så bra värden i veterinärbesiktningarna gör mig ännu mer glädjefylld; vilket även gav oss det finaste priset av dem alla: best condition.

Vårt årsresultat hittills: 3 starter i tävlingsklasser á 1:a, 1:a, 2:a + BC! 

Rakeem två dagar efter tävlingen

/ Josefin

Laddar för 160 km

15 Jul 2015

På söndag är det dags - debuten över 160 km för mig och Rakeem. De känns både spännande och nervöst! Jag och Rakeem är laddade inför söndagens utmaning. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer gå vägen!

Tävlingen går att följa på Equipe Online: http://online.equipe.com/sv/competitions/13635

Rakeem och jag på Göingeritten tidigare i år

Rakeem och jag på Romfarsritten för drygt 1 månad sedan

Semestern är som nämnt slut och jag jobbar heltid hela juli, samt under början av augusti. Den 17/8 börjar jag arbeta på ett nytt jobb och där blir det ca 50 % arbetstid. Jag kommer att vara barn- och ungdomsledare i det arbetet och det känns som det perfekta jobbet just nu! Gott om utrymme att använda mina hälsopedagogkunskaper! Kommer dessutom vara "ledig" med uppehållslön ca 1/6-17/8. Detta kombinerat med ~50 % av en heltid resten av året ger mig mycket tid till hästar och att få igång företaget! 

/ Josefin

Slut på semestern

7 Jul 2015

De senaste två veckorna har jag haft semester från mitt vikariejobb, har bara jobbat två pass på två veckors tid. Det har varit skönt att koppla av och hinna göra saker som man annars inte hinner med, sådant som inte är helt och hållet hästrelaterat (även om det har blivit mycket sådant också).   

Från och med torsdag börjar jag jobba heltid på mitt vikariejobb, samtidigt som jag roddar med hästar, mitt företag och kollar på olika jobbalternativ för hösten. Det blir intressant att se vad framtiden har att erbjuda! 

Härnäst i tävlingsväg blir det Simlångsritten den 19/7 för mig och Rakeem. Vi kommer att debutera på CEI3* 160 km-nivå och det kommer att bli spännande! Det känns som att Rakeem är i fin form så vi hoppas på ett genomförande med godkänt resultat! 

Forian <3

Rakeem besöker Rimbo under vårt galoppass på gamla banvallen (30 grader varmt)


Gulle-Bulle på tur

/ Josefin

Nordiska-Baltiska mästerskapen CEI2* 120 km

1 Jul 2015

Ibland blir det inte som man hoppats på. Chaman var i kanonform inför Nordiska-Baltiska mästerskapen (NBM) över 120 km och jag hade tänkt genomföra ritten på 16-17 km/h, ungefär samma tempo som Rakeem gick på Göingeritten. Tyvärr höll det endast 100 km för oss, sedan tog det stopp i "återbesiktningen" inför sista slingan.

Vi anlände till tävlingsplatsen på fredagen innan den obligatoriska veterinärbesiktningen för att få godkänt att starta på lördagen. Chaman var rätt uppe i varv när vi lastade ur honom men lugnade ner sig efter en stunds promenerande. Han gick igenom veterinärbesiktningen utan anmärkningar men hade 48 i puls. Kanske inte verkar märkvärdigt men det är drygt 10 slag högre än vad Rakeem brukar ha, och högre än Chamans vardagliga vilopuls (han ligger runt 36-40 slag/min vid vila). Han var tillsynes lugn som en filbunke under besiktningen, men trots detta hade han en något förhöjd puls. Det är just det som är klurigt med Chaman - även om han verkar hur lugn som helst kan han vara stressad inombords och den stressen är inte lätt att få bukt med. 

Det var runt 40 startande ekipage i vår tävlingsklass och vi valde att starta någon minut efter att den största klungan ridit iväg. Chaman var mycket laddad inför start och höll sig rätt uppe i varv omvartannat ute på banan också. Vi hade sällskap av bland andra Eva Mårgård - Mykonos och Emma Svanäng - TS Coyote. Chaman fungerade bra tillsammans med de hästarna men blev stressad när något annat ekipage passerade oss. Detta ställde framförallt till det vid varje groomstopp, eftersom han inte kunde fokusera på att dricka när någon annan red förbi. Chaman trampade omkring och hade allt sitt fokus på alla passerande ekipage istället för att fokusera på mig och groomstoppet. Det var svårt att få Chaman att dricka ordentligt men då vi stannade tillsammans med ekipagen vi hade sällskap med fungerade det bra och han drack helt okej. Inga anmärkningar på vätskenivån förrän i grind 3, efter 100 km.

När vi kom in från slingorna var Chaman uppe i varv och pulsen låg på tok för högt för att klara en veterinärbesiktning. Han var inte alls trött, tvärtom, utan stressad och nervös. Detta hanterade vi genom att dels kyla honom, dels låta mig gå iväg med honom och markarbeta (horsemanshipövningar). Markarbetet får Chaman att fokusera på mig och komma ner på jorden igen, bara genom att förflytta honom runt mig ett par gånger fick pulsen att sjunka över 20 slag - detta talar enligt mig sitt tydliga språk angående att Chaman hade ett stresspåslag. 

Chaman klarade den första veterinärbesiktningen efter 100 km. Han fick anmärkningar på vätskenivån och att han ätit dåligt. Han hade druckit längs med banan men inte alltför långt ifrån veterinärbesiktningen så troligen hade han inte hunnit tillgodogöra sig den vätskan än. När vi gick på reinspection efter 35 min var värdena bättre och vi pulsade in på 60 slag. Efter ridgewaytestet (upptravning och sedan pulskontroll igen) hade pulsen stigit till ~70, vilket är en markant skillnad. Detta resulterade i att vi blev uteslutna ur tävlingen även om det för övrigt såg okej ut i protokollet. 

Man kan spekulera hur mycket som helst kring varför det blev som det blev. Jag är övertygad om att det i första hand berodde på Chamans stress och nervositet, som i sin tur fick följdkonsekvenser (så som att han drack sämre på banan). Dessutom hade Chaman inte kissat någonting sedan morgonen, vilket han brukar vara noga med att göra. Tävlingsområdet var på en grusplan och de flesta hästarna vill inte kissa på sådant underlag. 1 h efter veterinärbesiktningen gick jag upp med Chaman i hans box - det första han gjorde var att kissa litervis. Kisset såg bra ut så ingenting tydde på att han var uttorkad. 

Vi gjorde två kontroller hos treating-veterinären Josefin för att säkerställa att ingenting var fel på Chaman. Bortsett från en puls som låg stadigt på 60-64 slag/min fanns det inget särskilt att anmärka på. 

För att se till det positiva: Chaman kändes som en dröm ute på banan. Han var stark och uthållig; det kändes som att vi utan problem hade kunnat genomföra 160 km i samma tempo. Många personer som såg oss sa att de tyckte Chaman såg otroligt fin ut och jag fick mycket beröm för honom. 

Skor och sulor från Razerhorse fungerade suveränt och vi har återigen bevisat att funktionsfodret från Primero TOTAL fungerar mycket bra som foder åt en högpresterande distanshäst. 

Efter tävlingen har Chaman inte haft en tillstymmelse till svullnad eller gallor i benen. Han ser jättefin ut och är pigg och glad ute i hagen, verkar helt oberörd. Innan tävlingen kollades han igenom av equiterapeut och han fick då utlåtandet att han var i perfekt skick vilket han fortsatt verkar vara. 

Jag har några idéer på hur jag ska jobba vidare med Chaman för att få bukt med honom. Det är ingen tvekan om att han är en bra häst och jag ska göra allt jag kan för att få det att fungera. Jag har fått några tips på homeopatmedel att använda och jag kommer att ta tag i detta tillsammans med duktiga MD Kleen.

Som start har vi bytt hage på Chaman eftersom han är mycket ranglåg och osäker tillsammans med Rakeem och Euforian. Chaman och Zohar går nu ensamma tillsammans och de är mycket bra vänner. Jag hoppas att det kommer hjälpa Chaman att bli mer trygg i sig själv! 

Samtliga bilder i inlägget är fotograferade av Jessica Alm.

 

/ Josefin

 

35 km långritt i trevligt sällskap

22 Jun 2015

I söndags red jag och Chaman en härlig tur tillsammans med fem andra ekipage - Elin Gränsgärd, Stefan Hammar, Anne Hammar, Stina Wirén, Thomas Ellingsén och respektive ryttares häst för dagen. 

Jag red först hem till Anne och Stefan, där de två, jag och Thomas sedan begav oss iväg för att rida runt sjön Skedviken och ut på banvallen mot Rånäs. I Rånäs mötte vi upp Stina och Elin, fikade en stund, fortsatte på en fin slinga genom skogen, för att sedan rida hem genom Rånäs samhälle och över skogarna. Det blev en mycket trevlig tur med fint väder och pigga, glada hästar! 

På väg till Anne och Stefan. Mörby slottsruin syns i bakgrunden.


Mörby slottsruin.

Banvallen mot Rånäs.

Banvallen mot Rånäs.


Banvallen mot Rånäs.


En lummig stig längs med ett vattendrag i Rånäs. 


En lummig stig längs med ett vattendrag i Rånäs. 


Rånäs samhälle.


Den mytomspunna gården "Kvarnbol", där det sägs spöka.  

/ Josefin

Vinst Romfarsritten 50 km!

18 Jun 2015

Ibland blir det inte som man tänkt sig! Planen för Romfarsritten var att göra klart Zohars kval till höstens Unghästfinal, men då han inte var helt fräsch veckan innan ritten fick jag planera om. Den nya målsättningen blev istället att rida tävlingsklassen över 50 km tillsammans med Rakeem och det resulterade i en vinst i ett startfält med 35 ekipage!

Rakeem kändes fantastiskt fin hela tävlingsdagen och vi höll ett högt tempo från start till mål. Snitthastigheten blev 19,7 km/h och vinsten avgjordes genom en spurtuppgörelse mot Maria Hagman-Eriksson på MZ Maymoon. Vilken känsla! 3:an i klassen kom i mål ca 30 min efter att jag och Maria H-E passerat mållinjen - det var med andra ord ett stort glapp mellan oss två och övriga placerade tidsmässigt. Rakeem var överlycklig över att äntligen få springa i "sitt" tempo! Så kul ska vi dock inte ha på de längre distanserna ännu... 

Världens bästa Rakeem! Nu laddar vi om inför Simlångsritten den 18/7! 

/ Josefin

Scoutläger, vinst m.m

17 Jun 2015

Det var en fullspäckad helg för min del (som om det är något ovanligt). Jag jobbade natt torsdag till fredag, kom hem kl 10 på fredagen och från dess var det fullt ös med hästarna och förberedelser inför Romfarsritten på lördagen - där Rakeem skulle gå T50 km och Chaman CR 50 km. Egentligen var planen från början att göra klart Zohars kval till Unghästfinalen där, men det gick åt skogen när han visade sig vara stel i ett bakben innan tävlingen. Ändrade planer för att istället rida T50 med Rakeem! Det blev en vinst för vår del - en mycket lyckad dag! Mer om detta kommer i ett separat inlägg när jag får möjlighet att skriva det.

Rakeem och jag på Romfarsrittten
Fotograf: Caroline Rogner

Jag och mina kära medhjälpare kom hem efter 18 på lördagen och efter att middagen intagits var det dags för mig att färdigställa ännu en packning - på söndagen skulle jag nämligen bege mig till Vässarö för att vara ledare för en scoutkår. Jag åkte till Vässarö på söndag förmiddag och kom hem i dag (onsdag) kl 17. Det har varit ett gäng härliga, utmanande och spännande dagar ute på ön tillsammans med 4 andra ledare och ca 40 st barn. 

Nu är jag helt slut, då det regnat dagligen och temparaturen på natten varit strax över 0:an (om jag ska gissa). Vi har sovit i tält och med min fjuttiga sommarsovsäck var det inte ett lätt uppdrag... I natt sov jag iförd långkalsonger, 3 par byxor, ullsockor, underställströja, 2 kortärmade tröjor, långärmad tröja, stickad tröja, jacka, halsduk m.m. Trots detta vaknade jag flertalet gånger av att jag frös för mycket - ja, ni kan kanske föreställa er hur kallt det var. 

Hur som helst så hade jag det riktigt trevligt under min vistelse på Vässarö. Vi gjorde många roliga aktiviter, varav den ena syns på ett par bilder nedan. Under måndagskvällen gjorde vi en kvällspaddling ut till en annan ö i närheten av Vässarö. Det var fantastiskt vackert och fridfullt! 

Jag jobbar i morgon och på fredag - 7:30-15 - sedan har jag "semester" i nästan två veckor. Det är ingen "riktig" semester eftersom jag ska till Värmland och rida Nordiska-Baltiska Mästerskapen fredag-söndag nästa vecka, samt jobbar två pass veckan efter det - men nääästan semester är det åtminstone!

Godnatt på er! 

/ Josefin

Long time no see

8 Jun 2015

Det har (tyvärr) dröjt länge sedan jag uppdaterade sist. Min målsättning är att uppdatera minst en gång/vecka och det brukar jag oftast hinna med, men nu har det varit alldeles för mycket senaste tiden. Helst skulle jag så klart vilja uppdatera mer frekvent än en gång/vecka - vi får se hur allt artar sig nu under sommaren.

Sedan jag skrev senast har jag färdigställt det sista uppgifterna på min utbildning och till slut tagit min examen som hälsopedagog. Det känns enormt skönt att ha avslutat mina studier, det var en mycket stressig period fram till examensdagen och jag hamnade efter med det mesta, både vad gäller hästarna och min "övriga vardag". Nu känns det som att det börjar ordna upp sig igen! 

 

I lördags blev det en heldag på Gärdet för att kolla på Nationaldagsgaloppen och hjälpa Maria H-E med hennes starthästar. Vädret var inte på topp men det blev en bra dag ändå! 

Kommande två veckor är rätt fullspäckade med träning, tävling, jobb och annat. Efter midsommar har jag nästan två hela veckor med semester (NBM går under ena helgen och veckan efter det jobbar jag två pass, annars är jag ledig). Det blir skönt att unna sig "semester" (från "vanligt" arbete i alla fall) - mer tid till annat då! 

 

/ Josefin