Blogg

Horsemanship - en viktig grundpelare

5 Jun 2016

När jag får hem en ny häst lär jag alltid känna den från marken innan jag sitter upp. Faktum är att jag vid några hästköp inte provridit hästen innan jag tagit hem den, eftersom jag vill testa ledarskapet och lära känna hästens personlighet från marken först. Jag upplever att en del hästar är lika på marken som på ryggen, medan en del visar helt andra sidor beroende på vad man gör med dem. 

Några av hästarna jag har hemma är världens "snällaste" och mest okomplicerade att rida - så länge man inte ställer krav på dem. När kraven ställs kommer deras rätta jag fram, vilket ofta innebär trots och protester i form av stegring eller liknande - inte okej! Om ledarskapet är befäst från marken och hästen trots det gör motstånd vid ridning upplever jag att det finns andra bakomliggande saker som gör att hästens motstånd väcks från ryggen, t.ex något trauma som hänt i samband med ridning eller helt enkelt fula knep som blivit betingade tidigare när hästen kommit undan med dem. 

I går påbörjade jag inridning av familjens 5-åriga travhäst TopOver, som - trots daglig hantering av andra delägaren - inte alls vet hur han ska bete sig. Han blir alltid bra omhändertagen men eftersom han inte får "hästsignaler" (horsemanship) från människan förstår han inte hur han ska bete sig. Han har inte fått lära sig att det är människan som är ledare över honom och har i och med detta utvecklat en stor osäkerhet som gör sig påmind så fort han utsätts för något han inte är van vid. Att han är ursnäll att köra hemma i träning vill jag påstå beror på att han helt enkelt bara gör som han alltid brukar, ett invant beteende för hur han ska bete sig. Jag märkte direkt när jag började jobba med honom att det inte finns något ont i honom utan att han enbart är osäker och otrygg. Han behöver en fast punkt och i det här fallet är det jag som är den.

I går gick det till att börja med knappt att träna honom i lina runt mig utan att han for runt som en galning, i dag gick det desto bättre. Han överreagerade vid några tillfällen men lugnade snabbt ner sig och började lyssna på mina signaler utan att fly.

En överreaktion kom när jag tränade på att röra mig vid sidan av honom och ta upp benet mot stigbygeln, han for runt, runt, runt och jag gick lugnt efter tills han stannade, då fick han sitt beröm i form av att jag klappade och slutade med det han ansåg vara "obehagligt". Jag hade förväntat mig att det skulle dröja innan jag kunde börja vänja honom vid min kroppsvikt över hans rygg, jag insåg i dag att jag hade fel om det. Efter en kort stunds tränande med stigbygelvänjning kunde jag hänga på honom från båda sidorna helt utan drama. 

Lättlärt, vänlig och arbetsvillig häst som bara behöver tid och en fast hand. Att jobba med hästen från marken är roligt, effektivt och nödvänidgt! 

Flykt från det "läskiga"


Flykt från det "läskiga"


Lugn med uppmärksamheten vänd mot mig

P.S: I vanliga fall använder jag repgrimma och tillhörande lina men den låg i hemmastallet vid dagens träning. Man tager vad man haver (i det här fallet grimma och en del av en travtöm). 

/ Josefin

Hästar överallt och hela tiden

4 Jun 2016

Gårdagen var fullspäckad av hästaktiviteter, det var även den här dagen (och morgondagen kommer att vara). Det är många hästar att träna och ta hand om nu (totalt 9 st). Eftersom jag bara hoppar in som timvikarie några timmar/månad i juni och juli ägnar jag mig åt hästarna på heltid. Hela familjen har fullt upp på sina sätt och det är både roligt och inspirerande att allihop är lika intresserade av samma sak. 

Att jobba med hästar är mer krävande än många kan tro. Eftersom jag alltid har på mig aktivitetsmätare ser jag hur mycket jag gör av med under en dag. De senaste dagarna har jag snittat på ett energibehov av 2500-2700 kcal/dag. När man räknar på det är det ganska mycket man ska peta i sig dessa dagar, inte konstigt att man somnar i soffan kl 22! 

MZ Ambres


MZ Ambres

Den här dagen påbörjade jag ett nytt projekt - inridning av familjens 5-åriga travhäst TopOver. Det är en känslig, osäker häst som kommer behöva en hel del markarbete innan det kommer gå att sitta upp på honom. Dagens övning bestod av sadelvänjning och longering (med inslag av horsemanshipträning) - för första gången någonsin. Med tanke på att TopOver är osäker så fort han utsätts för något nytt skötte han sig bra. Det blir nog häst av honom också så småningom!

/ Josefin

Fredagsmys i en hästfamilj

3 Jun 2016

Hoppas ni alla har haft och har en trevlig fredag! Så här har familjen Blom Lugn Hedebys fredag sett ut:

Jag jobbade natt till i dag och kom hem efter kl 10. Även mamma Eva jobbade natt och kom hem runt kl 12. 

Min förmiddag bestod av mycket pratande i telefonen och det dröjde till efter lunch innan jag kom ut för att fixa i stallet. Mockade sjukhage, fyllde vatten i två hagar, la ut foder i hagarna, mockade i stallet, fodrade, fyllde vatten, sopade, bytte hagar på hästar och plockade fram utrustning inför ridningen. Sedan var det dags att rida! 

Ambres var först ut och hans vän Euforian fick vara med som sällskap. I dag tog jag debutgaloppen på Ambres och det gick bra! Det finns en del att jobba på eftersom han inte blivit riden på en längre period men han har fina gångarter och stor potential. En riktig kanonhäst! 

MZ Ambres

Rakeem var nästa på tur, därefter Chaman (efter en snabb "lunchpaus" för mig, typ kl 15). Båda fick gå varsitt dressyrpass med fokus på att böja och rakrikta, flytta bakdelen och övergångar trav-galopp och galopp-trav. Båda hästarna får godkänt efter sina pass!  

Direkt efter Chamans ridtur åkte jag och min mamma till Österledinge för att ta in hästarna som står där (fyra stycken, det är också familjens hästar). Jag skulle ridit på Bolognese men bestämde mig för att det får bli i morgon och på söndag istället. 

Vi kom hem någon gång efter kl 18, tog in hästarna hemma på gården och fick sedan in för att laga middag och äta. Sedan blev det duschning och ombyte till myskläder för min del. 

När det gäller pappa Henrik så jobbade han under dagen, mellanlandade hemma en snabbis och åkte sedan iväg för att sko en häst på kvällen. Nu har även han ätit middag och satt sig i soffan.

Sambo Otto åkte till jobbet kl 12 och kommer hem kl 00:30 i natt, samma process i morgon och på söndag, efter det börjar han på ett jobb med "normala" arbetstider och lediga helger. 

Nu har jag äntligen bänkat mig i soffan och kommer förmodligen somna när som helst. I morgon och på söndag är det ridning för hela slanten. Araberna som är igång ska tränas (fyra stycken), Bolognese ska gå ett pass och sedan kommer jag eventuellt inleda inridning av Toppolino och TopOver (travhästar).

Tänk att helgdagarna alltid innehåller mycket mer aktiviteter/jobb än vardagarna! Det är nog typiskt för oss som håller på med hästar.

/ Josefin

Bästisar vid första ögonkastet

2 Jun 2016

I går släppte jag ihop nykomlingen Abbe med Foppa (Euforian, som har oändligt många smeknamn). De behövde inte ens spana in varandra - vänskapen var självklar från första början. Sida vid sida började de beta tillsammans och de är verkligen bästa vänner, jag har nog aldrig sett två hästar komma varandra så nära. De kliar varandra, "pussas" och tyr sig till varandra hela tiden. Så roligt att se! 

Kanske är deras vänskap förankrad i att de har en mycket stark kärlek för samma sak: mat i alla dess former. 

 

/ Josefin 

Stalljobb

1 Jun 2016

I stallet finns det alltid jobb. Det finns det vardagliga, standard jobbet (mocka, fixa foder, byta vatten, sopa), borsta hästar, rida hästar osv. Sedan har vi de där andra jobben, som man skulle vilja hinna med varje dag för att hålla standarden uppe men som inte alltid hinns med. Jag har lovat mig själv att bli bättre på de små finesserna som gör att stallet får en mycket mer proffsig look. Smörja läderutrustning är en typisk grej som gör att standarden höjs, allt ser snyggare och mer proffsigt ut. Tyvärr hinner man inte alltid med att prioritera just det arbetet, men ack så fint det blir när man väl gör det. 

Nackdelen med att ha mer än en häst är att det finns lädersaker till förbannelsen. Jag tror att jag har 10 st sadlar, varav några stycken ägs av mina duktiga medhjälpare. Och ja, det behövs faktiskt så många sadlar när man håller på med flera olika discipliner (några distanssadlar, en dressyrsadel, en hoppsadel, en westernsadel, en galoppsadel and on it goes). Träns, tyglar och andra läderremmar finns i överflöd, men om det är något jag lärt mig genom åren så är det att det alltid är bra att ha lite extra av hästutrustningen - man vet aldrig när det behövs! 

Smutsigt och matt

Glänsande rent och fint! 

Jag tycker det är roligt att smörja läder. Det känns att man gör nytta och resultatet är påtagligt! 

/ Josefin

Här har ni impulsen - Abbe!

31 May 2016

Här kommer svaret på vad det var jag/min familj impulsköpte här om dagen - MZ Ambres, en 7-årig arab som tydligen stått 15 min från mig de senaste 6 åren. Av en slump såg jag hans annons precis efter den lagts ut på HästNet och jag fastnade för den eftersom han var så otroligt lik Zohar på bilderna och i beskrivningen (det har visat sig stämma även i verkligheten, både utseendemässigt och när det gäller personligheten). Jag kunde inte låta bli att ringa den dåvarande ägaren för att kolla vad det var för häst. Jag märkte på en gång när jag pratade med dåvarande ägaren att han och hans dotter haft mycket bra koll på hur araber fungerar, hur man tränar hästen på bästa sätt och vad distansritt går ut på. Det kändes bara menat att bli. 

"Abbe" har en god grund med varierad träning inom olika discipliner och på olika underlag. Han är välhanterad, lugn och snäll. Dessutom är han släkt med många duktiga distanshästar som gått upp till 160 km på bra tider. 

Det här blir nog riktigt bra! Mer uppdatering kommer allteftersom. 

/ Josefin

Impulser en ledig lördag

30 May 2016

Hoppsan hejsan... I lördags fastnade jag för någonting som gjorde att jag bara inte kunde låta bli att agera. Det är inte riktigt likt mig att agera på impuls men det var just det jag gjorde.

Ni vet den där känslan av att det bara är menat att bli? Det var den jag kände. Jag följde känslan, litade på mina impulser och fattade ett blixtsnabbt beslut - jag tror dessutom det var ett mycket bra beslut! 

Vad kan det här handla om? Många av er kan säkert gissa er fram till svaret, åtminstone vad det har att göra med. Ni andra får hålla i hatten och vänta på besked med spänd förväntan. Jag lovar att jag avslöjar saken snaaaart. Då kommer säkert en massa detaljer också. Håll ut!

/ Josefin

Föreläsning om hållbarhets- och konditionsträning

29 May 2016

Måndag 30/5 och tisdag 31/5 går jag igenom nästa steg i min utbildning till C-tränare i distansritt. Det är delkurs 5 av 6 st så jag börjar närma mig min examen till C-tränare - spännande! 

Under delkurs 5 kommer jag att hålla i en föreläsning om hållbarhets- och konditionsträning för distanshästen. Jag hoppas och tror att materialet jag sätter ihop inför kursen kommer att vara något jag kan använda mig av när jag föreläser på annat håll också. Innehållet i föreläsningen kommer dels från mig själv och mina egna erfarenheter, dels från forskning av bland annat Lars Roepstorff. När jag började jobba fram föreläsningen trodde jag att det skulle vara svårt att sätta ihop något på ämnet, det är ett träning är ett omfattande och komplicerat kapitel. Min upplevelse så här i efterhand är att jag har så mycket kunskap som jag knappt är medveten om, det gick upp för mig när jag satt och skrev. Vilket otroligt roligt och lärorikt ämne det här är!

Jag hoppas att det går vägen på måndag och ser verkligen fram emot att kunna föreläsa om detta framöver.

/ Josefin

Galoppträning på Angarn

28 May 2016

I onsdags kväll åkte jag och pappa Henrik iväg med vårt fullblod Bolognese (ja han heter så). Vi hade lejt in en duktig jockey  för nu var det dags att testa - upp till bevis - om Bolognese är något att ha ur galoppsynpunkt. Jag har tränat honom på egen hand sedan vi tog hem honom för lite mer än ett år sedan. Jag har tränat honom allsidigt, vidareutbildat i dressyr och varvat det med galoppträning i form av canter och hack. Några snabbjobb har jag inte vågat mig på eftersom vi inte har någon ordentlig bana där han står. Nu var det dock dags att prova honom! 

Varken jag eller min pappa hade höga förväntningar på hur det skulle gå. Jag trodde nog ärligt talat inte att Bolognese skulle ha tillräckligt med kapacitet, han kan vara rätt seg och sävlig hemma i träning. Jag kan säga att vi båda blev mycket positivt överraskade när jockeyn sa att "jo, det finns kapacitet och snabbhet i honom". Jag har inte riktigt förstått det än, men tydligen så är han något att jobba vidare med. Jag fick några bra tips på vad vi behöver träna på och vi bestämde att vi ska ses inne på banan 1 gång/vecka till att börja med. Nästa tillfälle blir på onsdag 1/6 - det ska bli riktigt spännande då också! Det vore suveränt roligt om vi kunde komma igång mer med galoppen nu. Det vore minst sagt på tiden, jag har dragit ut på det alldeles för länge. 

/ Josefin

Antibiotikakur nr 2

27 May 2016

Jaha, då var vi där igen... Som jag berättat tidigare blev jag ordentligt sjuk efter Lovisedalsritten i slutet av april. Jag fick gå på antibiotika i över en vecka och hade 40 graders feber i flera dagar. Det var snabba ryck för att komma tillbaka på benen igen, eftersom jag drygt 1,5 vecka efter att jag insjuknat skulle rida 120 km på Göingeritten, i Skåne.

Jag kände mig bättre efter att ha tagit medicinen men hade en fortsatt ihållande hosta, vilken jag hade flera veckor innan Lovisedalsritten. Både jag och min läkare trodde att hostan berodde på astmabesvär eller en tillfällig infektion och jag reflekterade inte så mycket över den. Jag har varit på många läkarbesök de senaste månaderna eftersom jag dels haft problem med mina järn- och blodvärden, dels eftersom jag har en nedsatt lungkapacitet (det uppmärksammades när jag gjorde en hälsokoll under början av året). Jag har under en tid fått prova att gå på astmamedicin och har upplevt att det ger effekt och gör mig piggare.

I dag var jag på återbesök för att följa upp hur det fungerat sedan jag fick astmamedicin. Jag berättade för läkaren att mitt största problem just nu är att jag fortfarande hostar och att hostan har suttit i under 2 månaders tid, trots hostmedicin och penicillinbehandling. Jag fick ta nya blodprover för att se hur det står till med mig och då konstaterades att jag har streptokocker i halsen, precis som jag hade efter Lovisedalsritten. Läkaren (och jag) tyckte det var märkligt att streptokockerna inte försvunnit efter min första kur på antibiotika. Jag fick en ny kur utskriven som ska kombineras med Cocillana (som innehåller morfin och gör mig helt mossig i huvudet). Oväntat! Vilken tur att jag har en bra läkare som tar minsta grej på allvar. 

Jag har alltså ridit 100 km på Göingeritten och 120 km i Norge, utöver det har jag tränat mycket hemma både till häst och på gymmet. Visst har jag hostat och känt mig väldigt trött och seg en längre period, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag fortfarande var sjuk. Eftersom jag haft liknande problem i och med min järnbrist tänkte jag att det var anledningen till tröttheten. Nu är det bara att ge med sig så mycket man kan för att lyckas bli frisk igen... Att vara stark har sin för- och nackdelar, uppenbarligen. 

P.S: Jag är väl medveten om att det inte är bra att rida tiotals mil med en infektino i kroppen. Att träna och hålla igång som jag gjort är naturligtvis inget hälsosamt och bra sätt att bete sig på när man är sjuk. Jag har haft tur som inte blivit mer påverkad än jag redan är, man kan bli riktigt dålig av att inte vila när kroppen är nedsatt. 

/ Josefin 

Min tränings- och tävlingsutrustning

26 May 2016

En del har frågat mig vad jag använder för utrustning när jag tränar och tävlar i distansritt. Här kommer nu ett inlägg med bilder (tyvärr har jag inte bilder på allt) och kortfattat information om de mest väsentliga produkterna jag använder. Det är svårt att sätta sig ner och komma på allting man har användning av så därför ber jag om ursäkt på förhand ifall det är någonting jag missar. Värt att nämna är att det är individuellt hur utrustning för distansryttare och distanshäst passar och det är därför viktigt att själv prova ut vad som passar. 

Bil och transport

Bilen som använts mest när jag har tävlat är en KIA Ceed. Det är en otrolig bil som har gått klockrent! Faktum är att det inte finns någon KIA från samma årsmodell i Sverige som gått så långt som vår bil har gjort. Den har snart passerat 32.000 mil, varav större delen av milen har varit med släp. KIA:n får dra en häst i släpet (1500 kg). 

En ny bil har köpts in sedan ett tag tillbaka - en Ford Kuga. Stark dragbil som med B96 eller E-kort får dra hästsläp med två hästar i (över 2000 kg). Båda bilarna vi använt mest kan rekommenderas! 

Släpet som använts de senare åren är en Cheval Liberte-transport som jag är väldigt nöjd med. Den har pullmanfjädring, helt okej sadelkammare, är lätt (gjord i aluminium) och transporterar hästen bra. Om man ser till kvalitet och funktion är det en mycket bra transport för en billig peng. 

Cheval Liberte

Foder

Mina distanshästar har sin bas i ett analyserat hösilagefoder med bra värden och en torrsubstans på ~60-70 %. Hästarna har fri tillgång på grovfoder. Jag fodrar inte mina hästar med något kraftfoder. Utöver grovfodret får de Primero TOTAL, ett funktionsfoder med naturligt innehåll. Jag vill undvika blodsockertoppar och för mycket stärkelse eftersom mina hästar ska ha uthållig energi. I fodret finns det elektrolyter, vitaminer och mineraler. Jag stödfodrar även med mineraler när jag tycker att jag kräver extra mycket av hästarna. Inför, under och efter tävling ger jag elektrolyter i pulver- eller sprutform beroende på häst.

Primero TOTAL 

Hovbeslag

Razerskor och ProPad-sulor är ett måste för mig och hästarna. Sedan jag bytte till dessa hovbeslag har mina hästar fått bättre hovkvalitet, de har ett mer ekonomiskt rörelsemönster och sliter skorna mycket jämnare. Razerskon fjädrar och rör sig med hoven istället för att hämma den. ProPadsulan ger ett ökat tryck på strålen och ökar genom det blodcirkulationen - hälsofrämjande på hög nivå. 

Razerskor (med brodd) och ProPad SXS

Ridutrustning 

GPS

Vid träning använder jag en Polar M400 (aktivitetsklocka) för att registrera mina träningspass - sträcka, hastighet, höjdskillnader m.m.

När jag tävlar rider jag med GPS-klocka, en Garmin Forerunner 310 XT. Jag har haft den i ett par år och är väldigt nöjd. Det är lång batteritid (håller utan problem 10-12 h träning/tävling), den är vattentät ner till 50 m, hållbar och har många funktioner att välja mellan. Det negativa med klockan är att armbandet gått sönder två gånger. Kanske är det jag som är ovarsam, kanske är det dålig kvalitet på armbandet. 

GPS från Garmin 

Sadel och sadelutrustning

När jag tränar använder jag mig av ett antal olika sadlar. Jag tror att det är bra med variation för att inte belasta hästen på samma ställe hela tiden. Jag har flera stycken allroundsadlar, en dressyrsadel och en hoppsadel som jag varierar mellan. När jag rider mina längre och tuffare pass i träning använder jag mig av antingen en Podium XT eller en Star-Trekk Endurance Comfort Shorty. Dessa två sadlar använder jag mig också av på tävling eftersom de är mer anpassade för distansdisciplinen. 

Till sadlarna har jag några olika varianter av en dressyrsadelgjord. Jag kan rekommendera att kosta på en slant för att få tag på en bra sadelgjord, gärna anatomisk och lite "geléaktig" för att den ska vara bekväm för hästen. Det är lätt att hästen får skav i sadelgjordsläget. För att minska risken för skav i sadelgjordsläget använder jag mig av babypuder. 

Under sadlarna har jag en Beeback-pad - ett av de bästa köpen jag någonsin gjort. Padden är tryckavlastande, värmeavvisande och håller formen mil efter mil. Mina hästar har aldrig haft problem med ryggen sedan jag började använda Beeback. 

Jag använder mig av distansstigbyglar när jag rider längre träningspass och tävlingar, både med och utan korg. Jag värdesätter att stigbyglarna har bra svikt och en ordentlig yta för foten att vila på. 


Stigbyglar från TAUR

Huvudlag och hjälptyglar

Jag använder mig av biothaneutrustning som jag köpt antingen nytt eller begagnat, i Sverige eller utomlands. Några märken jag använder är Runningbear, Goedhard och Ridingtights.se i Sverige. För mig är det viktigt med god passform och god kvalitet. Jag rider med träns, brösta och oftast martingal (om hästen är laddad och behöver det). '

När det gäller bett använder jag tredelat bett eller Bombers (Chaman behöver ha det). Jag strävar efter att ha ett så "snällt" bett som möjligt. 

Biothaneutrustning och Star-Trekk-sadel

Säkerhetsutrustning 

Jag rider i en uppblåsbar säkerhetsväst av märket Helite, köpt från Kefly i Sverige. Den är smidig, lätt att ha på sig och har en mycket hög säkerhetsnivå. Västen fungerar som en airbag - jag kopplar fast en hake i sadeln, om jag sedan skulle ramla av löser västen ut sig och blåser upp sig för att skydda hela ryggen och nacken. 

Hjälmen jag använder är från UVEX. Jag är nöjd med funktionen, stort plus för att den ventilerar så bra. OBS: Med de nya reglerna som kommer framöver vet jag inte om hjälmen kommer vara godkänd längre. 

Säkerhestväst från Helite (köpt via Kefly), hjälm från UVEX

Övrig ridutrustning

Jag har hittat en modell på benskydd som jag och hästarna trivs med - Equilibrium. Skydden är lätta, vattenavvisande, värmeavvisande och smidiga att använda. De är som gjorda för distansritt och numera använder jag skydd när det behövs vid träning och tävling. 

 

 

Benskydd från Equilibrium (köpt via Kefly) 

 

Övriga produkter

Jag strävar efter att ha ett naturligt och jordnära tänk kring mina hästar. Jag använder örtblandningar från MD Kleen, som har både örter och individuella blandningar som anpassas utifrån hästens behov. Produkterna använder jag bland annat för att behandla mugg, för att ge extra tillskott och för att förebygga skador. 

Naturprodukter från MD Kleen (Equiterapi.com)

Vid träning och tävling använder jag mig av vitaminer, mineraler och elektrolyter. Jag använder också Blue Lotion eller Arnika för att förebygga skador när jag tränar och tävlar. 


Diverse produkter från Emin (köpt via Activehorses.se)

Ytterligare en produkt jag använder för att förebygga skador är kyldamasker från Bequine. De är lätta att sätta på och ta av, kyler snabbt och effektivt (ca 15 min är vad som krävs för att få effekt) och har en bevisad positiv effekt när det gäller att förebygga skador och främja hästens hälsa. När man använt dem är det bara att lägga dem i frysen igen för att de ska bli kalla - supersmidigt! 


Kyldamasker från Bequine 

Där har ni en sammanfattning av de viktigaste produkterna jag använder mig av. Jag påstår inte att jag når framgång enbart genom att använda dessa produkter, men jag vill påstå att produkterna absolut har hjälpt mig att komma dit jag vill inom distanssporten. Om det är något jag lärt mig så är det att varendra mikrodetalj spelar roll i en krävande sport som distansritt!

Hör av er om ni har några fler frågor, det är bara roligt att besvara det ni undrar över. 

 

/ Josefin

 

Officersrittet CEI2* 120 km 2016

25 May 2016

Förra torsdagen åkte jag, pappa Henrik och sambo Otto mot Nannestad, Norge, där jag och Chaman skulle delta i Officersrittet på lördagen. Det var en spännade och krävande resa på många sätt, framförallt med marddrömsstarten:

När man tävlar utomlands är det mycket man ska hålla koll på, reglerna kan skilja sig beroende på vilket land man tävlar i. När vi satt i bilen på väg mot Norge skulle jag dubbelkolla alla papper en sista gång. Till min förskräckelse inser jag då att Chamans internationella pass (FEI-pass) är ogiltigt sedan 1 år tillbaka(!). Hur jag kan ha missat detta har jag ingen aning om. Kanske  har mitt undermedvetna tänkt att det fortfarande är 2015, kanske har jag helt enkelt missat ens kolla igenom siffrorna ordentligt. Ett ogiltigt FEI-pass innebär startförbud och där var vi - fullpackad bil, hästen i släpet, bokat hotell, fixat tullpapper osv. Vad ska man göra? Den första reaktionen från min pappas sida var att det bara var att vända och åka hemåt igen. Jag försökte febrilt komma på någon lösning och försökte behålla lugnet. Tog fram telefonnumret till FEI-pass-ansvarig person på Svenska Ridsportförbundet (Malin). Jag fick tag i henne direkt och frågade om det möjligen finns någon form av lösning på problemet. Hon svarade att "Ja, det är i så fall om ni åker förbi här på vägen. Du måste ju ha en ny stämpel i passet innan tävlingen på lördag". Jag tackade Malin upprepade gånger och var så glad att vi hittat en lösning på vårt minst sagt stora problem. Tur i oturen var det ingen omväg för oss att åka förbi Svenska Ridsportförbundets kontor på vägen mot Norge - tänk om vi varit på väg till Tyskland istället! 

Efter att ha kört fel ett par gånger på vägen kom vi äntligen fram till tävlingsplatsen i Nannestad, Norge. Tyvärr upptäckte vi snabbt att vi var de enda deltagarna som planerat att komma fram med hästen på torsdagen. Chaman skulle alltså behöva stå ensam i det provisoriska stallet på tävlingsplatsen (han verkade dock finna sig hyfsat bra i det under torsdagskvällen). Vi packade in det viktigaste i stallet, ställde in Chaman i boxen och åkte till hotellet för att checka in innan klockan blev alltför mycket. Efter incheckning och avlastning av ett gäng väskor på hotellrummet åkte vi tillbaka till stallet. Vi hade köpt en engångsgrill och korv att grilla och därav blev det middag vid stallet så att Chaman kunde ha sällskap ett tag till. 

På fredagsmorgonen höjdes stressnivån än en gång... Chaman var mycket uppjagad och stressad när vi kom fram till stallet. Han hade varken ätit eller druckit ordentligt under natten och den tidiga morgonen, vilket så klart inte är bra för en häst som rest 55 mil och ska springa 120 km en dag senare. Vi försökte hålla modet uppe och gjorde vad vi kunde för att underlätta situationen med Chaman, vilket var lättare sagt än gjort. Efter en stund beslutade vi att jag skulle sitta upp och rida en stund på honom för att göra av med en del av hans energi, det fungerade en aning men Chaman var fortfarande väldigt stressad. Jag satt kvar uppe på ryggen en stund efter att jag ridit klart. Chaman kunde stundvis slappna av tillräckligt för att äta några strån gräs. Han smakade på vattnet vi ställt fram bredvid gräset men mer än så var det inte. Till slut fick vi ge oss, ställde in Chaman i boxen och åkte iväg för att äta lunch och få i oss energi till att orka. 

När vi kom tillbaka från lunchen hade ett annat svenskt ekipage kommit fram. Chaman hade sällskap i stallet och var mycket lugnare än tidigare. Det var fortsatt fullt ös med att få i Chaman mat och vatten innan kvällens förbesiktning. På något mirakulöst sätt lyckades vi ta tillbaka honom innan det var dags för förbesiktning. Chaman hade en puls på 46 slag/min och inga anmärkningar när vi besiktade honom, vi fick godkänt att starta och anspänningen orsakad av Chamans stressnivå la sig hos oss alla. Vi lämnade stallet i gott mod och kunde sova gott natten innan tävlingen. 

På tävlingsdagens morgon var det återigen en laddad Chaman. Jag behöll lugnet uppe på hans rygg och fick sällskap av Carro Myhrman, som även hon planerade att rida en lugn ritt med sin häst. Vi höll oss bakom de andra i klassen och körde vårt eget race med fokus på att hålla hästarna lugna och fina. Chaman var laddad fram till andra slingan, där släppte det mesta av oron och han kunde koppla av tillräckligt mycket för att kunna dricka längs med banan. 

Fysiskt sett hade Chaman klarat av att gå på i ett betydligt högre tempo på tävlingen, men mentalt sett behövde han ta det lugnt. Jag red slingorna i följande hastigheter: 

• Slinga 1, 37 km: 12,78 km/h 
• Slinga 2, 37 km: 12,78 km/h
• Slinga 3, 23 km: 13,10 km/h 
• Slinga 4, 23 km: 13,91 km/h 
  
• Totalt 120 km:    13,04 km/h
  - Godkända på 7:e-plats i vår klass! 

 

En mardrömsstart kan få ett bra slut! Tusen tack till mitt team och alla andra som stöttat oss inför, under och efter tävlingen. 

Chaman dagen efter tävlingen, så lugn och fin

/ Josefin

Att lösa en krissituation på väg till Norge

19 May 2016

Det är mycket att hålla reda på när man åker på en distanstävling. Desto längre distans,  desto mer att hålla ordning på - för att inte tala om när man åker utomlands för att tävla. Alla länder kan ha olika regler när det gäller vaccinationer,  införsel m.m.

På lördag rider jag enligt plan CEI2* 120 km med Chaman i Norge.  Jag har varit i Norge och tävlat förut, 2014 red jag och Rakeem Nordiska-Baltiska mästerskapen där.  Samma år red jag och Chaman en tävling i Litauen. Utöver det har jag ridit x antal tävlingar med internationell status i Sverige. Trots mina tidigare erfarenheter av internationellt tävlande missade jag en av de (kanske den) allra viktigaste sakerna den här gången; Chaman hade ingent giltigt FEI-pass och var därför inte tillåten att starta. 

Världens finaste Chaman <3

Allt var packat, hästen lastad och jag, sambo Otto och pappa Henrik rullade på med bilen när jag fick ett infall att kolla papperna en sista gång. Till min fasa ser jag att Chamans FEI-pass slutade gälla i maj 2015. Han har gått internationella tävlingar i Sverige efter dess och det är tillåtet upp tom CEI2*-nivå,  när man tävlar i ett annat land krävs giltigt internationellt pass. What to do?

Jag ringer Malin på Svenska Ridsportförbundet, får tag på henne och frågar om det finns någon lösning. "Ja, det är om ni åker förbi här i så fall". Tur i oturen var vi på väg åt helt rätt håll, att åka förbi SvRFs kontor var ingen omväg. Malin hjälpte mig med ny stämpel i passet, sedan rullade vi vidare mot Norge. Tusen tack för hjälpen, Malin! Förhoppningsvis kan det bara bli bättre härifrån, vi kanske har varit med om "oturen" nu. 

Många timmar och några felsvängar senare kom vi fram till tävlingsplatsen. Nu är hästen installerad i stallet (tyvärr ensam i stallet för tillfället, de flesta kommer nog i morgon så det är synd om fina Chaman den här natten). Vi grillade vid stallet och höll Chaman sällskap innan det var dags att säga godnatt. Nu är vi andra på hotellrummet, vilket är tre resor lyxigare än vi trodde. Tror vi alla kommer sova sött! Jag är i alla fall väldigt trött.

/ Josefin

Göingeritten 2016

12 May 2016

Förra helgen reste jag till Skåne för att delta i Göingeritten CEI2* 120 km med Rakeem. Förra året vann vi den 2-stjärniga klassen, det här året var motståndet mycket tufft och jag förväntade mig inte någon favorit i repris. Det jag hade som mål för tävlingen var att genomföra ritten i ett högre tempo, för att känna av och trimma Rakeem inför 160 km i högre tempo. Som jag nämnt tidigare hade Rakeem mycket vinterpäls kvar och dessvärre slog vädret om enormt snabbt inför tävlingshelgen. Vi hade haft runt 5 grader hemma en lång period, nu stod termometern helt plöstligt på över 20 grader. 

Rakeem var pigg och kändes mycket fin i ca 95 km. När det återstod ett par kilometer av den tredje slingan började jag känna att Rakeem inte riktigt var som han brukar vara. Han kändes "svajig" i bakbenen när vi red nerför och ville gärna sakta in innan uppförsbackar. En kilometer innan vet.gate mötte vi vår granne i tävlingsområdet och fick sällskap med ekipaget. Rakeem vaknade till liv och kändes genast piggare - svårt att avgöra exakt vad hans seghet berodde på.

Rakeem pulsade in snabbt efter slingan men hade anmärkningar på tarmljud och vätskenivå. Efter 45 min vila var det reinspection och vi alla i teamet kände att han inte var sig själv. I besiktningen fick vi bekräftat att han inte återhämtat sig som han skulle. Pulsen var förhöjd trots vilan, tarmljuden var helt obefintliga och han var ordentligt uttorkad. Vi blev uteslutna och gick till treating vet. för att diskutera åtgärd. Vi bestämde oss för att ge honom dropp. Först en omgång och sedan en till, då vi fortfarande kände att han inte riktigt var sig själv efter första omgången. 

Det blev återbesök hos treating vet. för att hålla koll på status av Rakeem, som tack och lov åt och drack som vanligt. Det som tog tid för honom var att kissa och därav ville vi stanna extra länge på tävlingsplatsen. När vi fick klartecken åkte vi hem till stallet som vi stod i (där även jag och mina föräldrar bodde). Vi promenerade med Rakeem varannan timme för att låta honom äta, han var otroligt hungrig och visade inga symtom på att ha problem med magen (hästar med kolik/liknande har oftast ingen aptit och är allmänt håglösa). Vi bestämde oss att för säkerhets skull hålla koll på Rakeem tills han bajsat, vilket han inte gjort på ett bra tag (kan vara tecken på förstoppning/kolik). Vi turades om att gå med Rakeem varje/varannan timme fram till kl 6:30 på morgonen efter tävlingen. Vid det laget hade han äntligen bajsat och vi slutade oroa oss över hans tillstånd. 

Till saken hör att Rakeem har haft mycket problem med kolik tidigare. Innan han flyttade hem till oss (som 4-åring) var han inte avmaskad ordentligt och han var full av blodmask när vi fick hem honom. Vi är säkra på att det är något som hans tarmar har tagit skada av och förmodligen gör detta att han har en sämre förmåga att ta upp vätska och näring, han är helt klart benägen att få problem med det metaboliska systemet. 

(Jag har förresten lärt mig något annat nytt; det går att bädda in videoklipp från Facebook!)

/ Josefin

Veckans kvällsnöjen

5 May 2016

CEI2* 120 km med Rakeem på lördag. Det betyder att den senaste veckans kvällsnöjen har infunnit sig i stallet och bestått av hår. Överallt. Rakeem är en mycket egen häst med en speciell historia bakom sig som gör att han inte kan acceptera vissa saker eftersom han blir för rädd. Ett exempel på en sådan sak är att raka honom= inte roligt när man har en häst som sätter päls likt en brunbjörn. Så vad göra? Fram med ryktstenen och den vanliga saxen  (ja, en sådan man tex klipper gräslök med i köket). Nog för att han är hårig på kroppen fortfarande, jag är hyfsat nöjd ändå och har ett par tillfällen till på mig att försöka få bort mer. Mest nöjd är jag med halsklippningen för hand.  Jag börjar minsann få in rutin på det! 

 

/ Josefin